Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 augusti 1870, sida 2

Den döda drottningens bön. När Thord efter en timmas ridt hunnit sin härafdelning, som redan ridit ett stycke söderut om Dalby kloster, medan skyttebaneret tagit vägen mera åt sydvest, skyndade han att komma till tals med Nils Sture, Men denne hade med några få svenner ridit fram till Dalby kloster för att undersöka, om fienden der samlades, såsom talet gick bland folket. Thord gaf då befallning åt Hollinger och dennes fader, den gamle svennen, som tillsammans med den gröne riddaren kommit till Carl Knutssons hof och qvarblifvit der efter riddarens försvinnande, att de skulle rida till Borgeby till Brodde, och sedan satte han sig sjelf i spetsen för sitt folk, och om morgonen förkunnade lågorna rundt omkring i bygden hvar han drog fram, Samma öde fick ock Borgeby slott, Det brändes i grund, så att endast murarne qvarstodo och vittnade om, hvar det präktiga slottet en gång funnits. Derefter ryckte konungen med hufvudhären fram emot Lund. Det var då en betydande stad, och om dess rikedom och folkmängd talar tillräckligt den omständigheten, att det egde icke mindre än tjugoen kyrkor, Den ansenligaste bland dessa var Sanct Lars eller domkyrkan. Hon stod der som en himmelens brud bland sina tärnor med sina många tornspiror och sina om Frälsarens törnekrona påminnande tinnar kring sitt högkor. Det var en praktfull kyrka, såsom det höfdes den förnämsta erkebiskopskyrkan i norden. Men all denna herrlighet fick nu en ända. Vintersolen rann upp i blod den dag, då den svenska hären kom fram mot staden, och innan aftonen var hela himmelen färgad blodröd af lågorna från det brinnande Lund. Det var som ett haf af et och rök, och midt deribland höjde sig