Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 augusti 1870, sida 2

biskopsgård i Lund ... Och nu lära vi fullt förstå hvarandra! Erkebiskopen helsade konungen och denne gick ut ur salen. Som han satte sig i slädan, afskjöts ett kanonskott, och han frågade bestört, hvad detta skulle betyda. Lunds undergång! — svarade raskt en ungersven, som stod vid sidan at slädan och höll en fackla i handen. Erkebiskopen bleknade, men satte sig till utseendet lugn i slädan, och riddar Jost von Bardenvleth, som i detsamma kom gående från en sidodörr och stannade vid den erkebiskopliga slädan, upplyste, att det var tecknet för tvenne stora rytteriafdelningar att rycka ut åt skilda båll till att sköfla och förhärja landet i grund. Det var rännebaneret och skyttebaneret, som skulle verkställa denna förhärjuing så vidt omkring som möjligt. Herr Erengisle Nilsson, som förde det senare, satte sig genast i rörelse, såsom honom blifvit besaldt, och Thord kom nedskyndande för slottstrappan för att äfven begitva sig till sin afdelning och rycka fram. Men då mötte honom Brodde nere på gården och fattade honom i armen samt lemnade honom sköldbucklan, som denne hakade fast vid sitt lifbälte. — Herr Thord! — sade Brodde och tillade nde — jungfrun finnes här i slottet! Thord stannade plötsligt och stirrade på svennen, som han väl kände, samt bad honom fort säga hvad han menade. — Juvgfru Iliana befiuner sig på slottet! — upprepade han och berättade sedan, huru han fått reda på denna vigtiga hemlighet. hy (Forts.)