Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 augusti 1870, sida 2

i sframtvinga kriget. Åtrån att skaffa upprättelse åt hvad kabinettsretoriken benämner ,Frankrikes skränkta ära, kan, då saken betraktas ur en högre rättvisas synpunkt, omöjligen urskulda den franske sstatschefens tilltag att, innan absolut nödtvåug var för handen, öfver millioner oskyldiga och för dynastipolitikens förvecklingar främmande individer utbreda krigets namnlösa elände. Etterverldens dom öfver den krönte våldsverkaren har blifvit på förhand atkunnad genom Englands fria press, då den enhälligt förklarar, att ,på den franske kejren och hans ministrar hvilar blodsskulden af sdet förrycktaste och grundlösaste krig, historien känner. Detta erkännande oaktadt, tvekar dock J.Framtiden ej att ansluta sig till den såsigten, att ,,Frankrikes seger är likbetydande med rättvisans seger, och finner motsägelsen härvid vara endast skenbarTy saken beror på ,hurudan den politiska verldsåskådning egentligen är beskaffad, som förfäktas af detta Preussen, åt hvilket franska nationen (?) omsider kastat utmaningshandsken. Det orättfärdiga anfallet, som tidningen nyss så skarpt ogillat, förvandlas alltså inom några rader till ,,en af franska nationen omsider kastad utmaningshandske. Tidningens uppgift är emellertid nu, att visa karakteren af detta Bismarscka system, af denna Preussens , politiska verldsäskädning, hvaremot striden för enligt Framtidens förmenande. Systemet är: , Tysklands, eller nogsgrannare uttryckt, Preussens förstoring, långt utöfver dess nuvarande gränser, långt utöfver hvad fredsstipulationer, folkrätt och nationalitetsförhållanden göra vare sig illätligt eller naturligt. —,Trollformeln, genom hvilken samvetena skola insöfvas, är det bepröfvade lockbetet: Tysklands enhet. Man gifver sig ett sken af att arbeta i den äkta germanismens intresse, under det att den verkliga, om ock ännu så länge hemlighållna framtidstanken är: Borussianismen?L. Till stöd för detta påstående, att grefve Bismarcks planer afse innerst Preussens förstoring, men icke uppfyllande af Tyskands enhetssträfvanden, citerar författarenl i ,Framtiden dels ett yttrande i grefve Henning Hamiltons skrift: Kriget i Tyskland 1866, dols nord af Guizot, hvilka dock blott uttrycka: , Att i Europa endast finnes en ärelysten, en djerft tilltagsen man — det är hr von Bismarck. Om denne ende ärelystne mans i Europa afsigter att prussifiera Tyskland förekommer intet ord i det från Guizot citerade yttrandet. För Framtidens sats qvarstår således hufvudsakligen endast grefve Hen. Hamiltons auktoritet, sedan intet enda bevis i sak blifvit derför anfördt. Med all aktning för både Framtidens och grefve H:s auktoritet, nödgas vi mot deras uppfattning ställa det enkla, men mycket vigtiga faktum: att något Preussen nu icke längre existerar inför utlandet. Det har inträffat med Preussen något, som, oss veterligen, saknar motstycke i verldshistorien, att det, efter ett segerrikt krig, låtit sitt namn uppgå i ett nytt af detsamma bildade statsförbund: , Nordtyskland. och ej nog med, att det nu mför utlandet icke gifves en preussisk representation, diplomati eller konsulatväsen — Preussen har uppgått i samma förbund med landtarmå och flotta, med postoch telegratväsen, m. m., och låter allt flera ärender ingå i samma förbunds förvaltning. Så står redan hela den preusiska riksdagen, med dess herrehus och representantkammare, såsom en lindtdug geutemot det nordtyska parlamentet, som, märk väl, icke eger något herrehus. Det är oss i sanning obegripligt, huru en kunnig och tänkande författare, med detta faktum för ögat, kan påstå, det grefve v. Bismarck, som tydligen med denna lika djerfva som stora politik gifvit de ,storpreussiska planerna en stark örfil, drömmer om ,, borussianism och om Tysklands preussifiering, då hans kanalingar gått i motsatt riktning. Klart är också, att om, såsom vi hoppas, hela Tyskland blir euigt, så blir det specifikt preussiska elementet relativt mindre, än det är i nordtyska förbundet allena. För vår del förundra vi oss öfs er, att denna plan lyckats, och kunna endast förklara dess framgång dermed, att konungen i Preussen, som icke är någon skarpsyat herre, likasom ock hans junkrar, icke begripit betydelsen af grefve v. Bismarcks planer, något som också framgått i den ista tiden, då denne statsmans ställning varit mer än en gång hotad från hofvets, amåfurstarnes och herrehusets sida, under det han stödt sig på Preussens och Nordtysklands representantförsamlingar. Detta om grefve v. Bismarcks ,,borussianism. Vi antaga emellertid att, Framtiden, som ju är en seriös tidskrift, eger några skäl för sina påstående. fastän da 5