pe VvåavBraA MIMTALNVVIVI 4 1—70 HR UTRIKES. ÖSTERRIKE. Avgående de meddelanden, som grefve Bismarck gjort om Frankrikes eröfringsplaner och det med afseende derpå af franske kejsaren framställda förslaget till traktat mellan Frankrike och Preussen, yttrar ,,Presse: Bismarck har med dessa meddelanden moraliskt tvingat England att — trots sin neutralitet — intaga en annan ställning, samt att, i händelse de franska vapnen segra, med hela sitt mycket betydande inflytande uppträda mot kejsardömets eröfringslusta. Östercike har fått ögonen öppnade i afseende på de hemliga driskjedrar, som töre 1866 års krigs början voro verksamma för att isolera oss. I samma ögonblick, då tuilerikabinettet förmedlande intervenerade för Österrike, och för det ändamålet underhandlade om afträdandet af Venetien, arbetade det på ästadkommandet af en fruktansvärd koalition mot OSsf Ariko, som afsåg att rent af tillintetgöra detta land; 300,000 fransmän, till hälften i Syd-Tyskland, till hälften vid Victor Emanuels sida i Italien, och den franska flottan i Adriatiska hafvet; i Ungern en sinnesstämning, som då var allt annat än loyal — hvad skulle det då blifvit af Österrike? — Resultatet af kriget skulle sannerligen blifvit långt värre än det slag, som träffat oss vid Sadowa! Detta på vår bekostnad försökta dubbelspel öfverstiger alla gränsor at de tillåtna diplomatiska intrigerna. FRANKRIKE. ,Siecle innehåller ett upprop till de franska kommunerna angående de förestående municipalvalen, författadt af Henri Martin. Det heter der bland annat: Medborgare! Må vi icke misstaga oss beträffande den sanna karakteren af detta krig; må vi icke lyssna till, hvad storpratarne och talkonstnärerna säga. Detta krig är det största och mest betydande, som i denna stund kan föras på jorden. Bakom Preussen, en starkt organiserad militärmakt, som redan i och för sig icke är någon motståndare att förakta, uppstår hela Tyskland för att bryta löst mot Frankrike. Vi ha hoppats, att de tvenne stora nationerna, Frankrike och Tyskland, skulle i civilisationens och humanitetens intresse förlikas. Hade folken i dessa länder sjelfva regerat, så skulle vårt hopp tvifvelsutan gått fullbordan; men begge nationerna ledas af militär monarker, och nu måste vi draga konseqvenserna deraf. Nu har vår skicklige motståndare mot Frankrike kallat till lif alla passioner från åren 1813 och 1815 hos det tyska folket, hvilket t. o. m. i fredstider har benägenhet för en tyst afundsjuka mot oss, och som är intaget af en stolt patriotism. I ultramontanernas läger råder stor bestörtning med anledning af att de franska trupperna skola utrymma Kyrkostaten. ,Monde jemrar sig så här: ,Det är desto värre endast alltför säkert, att vår arm6 lemnar Rom, och detta är liktydigt med att skicka påfven till Malta, samt att för Frankrike afstå ifrån en strategisk ställning af första rangen. Vanligen brukar man dock behålla en sådan ställning, di man en gång har den. Att lemna Rom i fredstid skulle vara ett mycket stort politiskt och moraliskt felsteg, men ingenting vidare. Men hvad kan vara bedröfligare än att lemna Rom af fruktan för Italien, ty en brigad mer eller mindre vid Rhen kan ingenting betyda. Frankrike skulle, om det, trots kriget, qvarblefve i Rom, handla som en stor nation, som är säker på sin makt, och detta vore en moralisk seger. Då Frankrike nu flyr från Rom, så är detta en abdikation, ett medgilvande af svaghet, ett moraliskt nederlag. Vi ställa oss måhända på en alltför hög ståndpunkt för demokratien; för att förstå hederns och pligtens stora frågor, måste man hafva bevarat sina moraliska böjelser. Tillbakadragandet af våra trupper var redan beslutadt, då storsigillbevararen ställde sin cirkulärskrifvelse till biskoparne för att anordna allmänna böner för kejsaren och armfben. Häruti ligger en motsägelse. Att bedja Gud, det han måtte välsigna våra vapen, och att på samma gång öfverlemna hans representant åt revolutionen, detta är en motsågelse. Vi bekänna öppet, att om vi börja kriget med att utrymma Rom, så darra vi för följderna. Gud, som I med så stort skäl anropen, skall icke vara med Eder; hafven I då icke gjort nog för Italien, och kostar det Eder icke ännu tillräckligt? Var det icke utgångspunkten för det förskräckliga krig, som nu förberedes? Måsten I äfven uppoffra Rom åt detta land samt uppbringa den katolska verlden mot Eder? , Siecle meddelar: Till oss har ingått följande not, som vi icke nog kunna förorda till våra läsares bebjertande. Så som det i noten säges, är det ingenting, som i denna stund är mera nödvändigt, än att inrätta hjelplasaretter för de tappra krigare, som på slagfälten bli sårade. I Berlin är framför hvarje hus anbragt en bössa, och de af den preussiska sektionen utaf den internationella föreningen till sårades hjelp insamlade gåfvorna belöpa sig redan tll 30 mill. fr. I denna stund ha franska sektionen knappast lyckats att få tillsammans 1,500 fr.