Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 augusti 1870, sida 2

trakt blir ogildt genom vårdslöshet eller misshandel å mästares eller lättja, oredlighet eller olydnad från lärlings sida. Ordföranden instämde i hr Blomstrands yrkande. Hr Widman ansåg, att kontrakter sådana som från Göteborg föreslagits, under vanliga fall ej skulle komma att synnerligen gagna. Der ej ett vänskapligt förhållande mellan mästare och lärling är tillfinnandes, vore bäst att bestämma, för begge parterna, en uppsägningstid af minst 14 dagar. Hr Lundh anmärkte, att frågan om uppsägningstid ej behöfde diskuteras, alldenstund den redan finnes bestämd i gällande tjenstehjonsstadga. IIvad kontrakt anginge, ville talm ej gå så långt som man från Göteborg gjort, helst i vår tid då den individuella friheten allt mer och mer tar ut sin rätt. Kontrakt bör under alla förhållanden ej gälla längre än 3 år. År lärlingen förståndig, bör han af sig sjelf finna det vara fördelaktigast att, ifall han kommit till en god och skicklig mästare, äfven utan kontrakt qvarstanna i dennes tjenst. Hr Feith ville ha uppsägningstiden mellan mästare och ,friherrarne-gesällerne: bestämd till 8 dagar. Hr Cedergren ansåg, att man i saken i fråga hade allt hvad man önskade, blott man förstode att tolka författningarne rätt. Hr Österlund klagade öfver, att arbetsI klassen håller på att konstituera sig till len makt, hvaremot arbetsgifvarne snart blifva beröfvade sjelfbestämningsrätten. Instämde i öfrigt med hr Feith. Hr Hobnberg från Göteborg tycktes i visst fall luta åt den åsigt, för hvilken hr Ustlund gjort sig till tolk, men förklarade sig emellertid anse, ,att man ej bör företaga något, som stöter tidsandan för hufvudet samt förordade frivilliga öfverenskommelser. Hr IIäknel (snörmakare) från Stockholm ansåg, att kontrakt med lärling ej bör sträcka sig öfver denne senares inträdda myndighetsålder. På grund af långvarig egen erfarenhet såsom arbetsgifvare hyste talm ej stort fortroende till kontrakter; men ett annat sätt ville han rekommendera: att inskrifva lärlingarne i Tläran. Detta åtgörande verkar visserligen lika litet obligatoriskt som upprättande af kontrakt, men det har det goda med sig, att det väcker lärlingens ambition. Ilr Lundberg (bokbindare) från Köping: Är man ordentlig mot sitt folk, behöfs inga kontrakter. Tiden för ,inskrifning lär förbi, ty nu finnas inga ,,embeten, ej engång handtverksföreningar, annat än I frivilliga. Ilr Cederskog uppträdde mot kontrakters upprättande, men skola kontrakter finnas, böra de ock ställas så, att de blifva bindande. Sedan ytterligare hrr Widman, Blomstrand och Svanberg samt dessutom hrr Kihlström, Högmark, Schaar, Lejsander (urmakaremästare från Malmö, ej skomakaremästare, såsom genom misskrifning inflöt i förra brefvet) och Heldenstedt ur sina visdomskällor öst på den späda diskussionsplantan, uppväxte denna slutligen till ett herrligt (fruktbärande??) träd i form af följande resolution: Någon bestämd maximitid för giltigheten af med lärling eller arbetare uppgjordt kontrakt bör ej stadgas, utan frihet lemnas att genom öfverenskommelse i godo derom bestämma; äfvensom att sådant kontrakt skall upphäfvas och vara ogildt, så snart visadt blir, att detsamma af någondera parten brytes, genom vårdslöshet eller misshandel från arbetsgifvarens sida eller genom lättja, oredlighet eller olydnad från arbetstagarens; — derjemte vore synnerligen önskvärdt, om genom lag stadgadt blefve, att, då en yngling från 17 till 20 års ålder, med målsmans begifvande, uppgör kontrakt för en viss lärotid, beräknad efter yrkets beskaffenhet, kontraktet kunde sörblifva gällande, äfven om lärlingen under den tid, kontraktet omfattar, uppnår myndig ålder. Mot beslutet reserverade sig hrr IIähnel, Kihlström, Lundberg och Lundh. Tredje frågan var at följande lydelse: Är den fria tullagstiftningen hämmande för fabriksoch handtverks-industrien i riket; och i så fall frågas, på hvad sätt anser mötet nödiga rättelser skola kunna ernås derutinnan? På themat: frihandelns förderflighet spelades nu under halfannan timmes tid de gamla kända varationerna i moll af hrr Widman, Blomstrand, Dahlström och Göhle. Ni torde ursäkta att jag ej ingår i några referater öfver dessa talares yttranden — det vore blett att återupprepa tusende gånger framjemrade, tusen gånger vederlagda, men ej desto mindre niohundranittionio gånger återuppdykade påståenden. Dock, det måhända intresserar Er att erfara hvad hr Blomstrand i denna fråga hade att förkunna. Så här yttrade sig hr Blomstrand: Han kunde ej godkänna de benämningar: ,,frihandelssystem och ,,skyddssystem, som den före