Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 augusti 1870, sida 1

Grefve Bismarck har skyndat att tillställa det engelska kabinettet de önskade upplysningarne rörande det Benedettiska fördragsutkastet; han har på telegrafisk väg gifvit den nordtyska gesandten i London, grefve Bernstorff, följande uppdrag: ,Ers excellens behagade meddela lord Granville följande: Det aktstycke, som .Times offentliggjort, innehåller ett af de olika förslag, som sedan den danska stridens början intill för kort tid sedan blifvit oss gjorda genom officiella och ickeofficiella franska agenter, för att mellan Preussen och Frankrike åstadkomma ett förbund i ändamål af bådas förstoring. Jag skall ytterligare sända eder texten till ett annat från våren 1866, likaledes innehållande anbud om en offoch defensivallians, i kraft af hvilken Frankrike lofvade Preussen 300,000 man mot Osterrike och en förstoring på 6 till 8 millioner, mot afträdande af en landsträcka mellan Mosel och Rhen. Omöjligheten för mig att ingå på något dylikt var helt säkert klar för enhvar, blott icke för den franska diplomatien. Sedan vi i Juni 1866 afböjt detta och andra förslag, började vid samma tid franska regeringen räkna på våra nederlag för att draga sig desamma till nytta samt att diplomatiskt förbereda dem. Efter inträdandet af ministern Rouhers patriotiska trångmål har Frankrike ej upphört att fresta oss med anbud på Tysklands och Belgiens bekostnad. I fredens intresse bevarade jag hemligheten om detta erbjudande och behandlade detsamma dilatoriskt. Sedan Frankrikes anspråkslösa luxemburgska sträfvanden blifvit störda genom kända offentliga tilldragelser, upprepades de utsträckta förslagen, hvilka omfattade Belgien och Sydtyskland. Vid denna tid 1867 var det, som det Benedettiska manuskriptet meddelades mig. Att den franske gesandten utan sin suveräns samtycke skulle egenhändigt ha formulerat detta utkast och upprepade gånger förhandlat med mig derom, är osannolikt. De olika phaser at fransysk förstämning och krigshystnad, hvilka vi från år 1866 intill den belgiska jernvägsfrågan genomgått, sammanträflade med den böjelse eller motvilja, som de franska agenterna trodde sig finna hos mig för denna förhandling. Den slutliga öfvertygelsen, att med oss ingen gränsutvidgning för Frankrike stod att vinna, torde ha bragt till mognad beslutet att tillkämpa sig en sådan mot oss. Jag har tillochmed skäl att tro, att, om detta ofsentliggörande uteblifrit. efter sullbordandet af fransmännens och vära rustningar det erbjudande skulle ha gjorts oss af Frankrike att, i spetsen för båda de rustade härarne, gentemot det obeväpnade Europa gemensamt genomföra det Benedettiska programmet, d. v. s. att sluta fred på Belgiens bekostnad. Det i våra händer befintliga utkastet, hvilket engelske gesandten i Berlin, lord A. Loftus, sett, är från början till slut, rättelserna inberäknade, skrifvet med grefve Benedettis af den engelske gesandten kända stil. Om det kejserliga franska kabinettet i dag förnekar sträfvanden, för hvilka det alltsedan år 1864, omvexlande mellan löften och fordringar. oafbrutet bemödat sig att vinna oss är detta med afseende på den politiska situationen förklarligt. Detta aktstycke är ofantligt vigtigt; det innehåller icke blott kommentaren till det Benedettiska fördragsutkastet, utan äfven grundvalen för de afslöjanden, hvilka grefve Dismarck ytterligare kommer att göra. Hvad för resten de öfriga förslag beträffar, hvilka sedan den danska stridens början genom franska agenter gjorts preussiska regeringen, så meddelar den officiösa ,, Norddeutsche Allgemeine Zeitung ytterligare,