Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 augusti 1870, sida 3

eller om de missbandla sina barn eller låta der hungra, då är det samhällets pligt att skydda bar nen. Samhället bör undanrödja alla hinder, som finnas för de fattige att sända sina barn till sko. lan; det bör påverka föräldrarno och tillae att un. dervisningen bedrifves så, att skolan blifver barnen kär, och föröfrigt söka ställa allt så, att yttre lagtvång ej måtte behöfva användas. Skollårare Salin: Frågan är berättigad. Med jemn skolgång menas, att barnen gå i skolan de dagar, som skolråden bestämt. vårt land arbetas mycket för solkupplysningen. Riksdagem skolmöten och skrifter i ämnet söka att verka härför och visa folket behofvet af barnens undervisning; men Jetta är e) nog. Folket i skogarne veta inintet. härom. De läsa ej riksdagsoch mötesförhandlingarne, så att, hvad som talas, tränger ej till massans af folket öron Vinnes då intet medel ait låta föraldrarne tå kunskap härom! Jo! det finnes en institution, som kan afhjelpa allt detta, och denna institution är — kyrkan. Dit komma alla, äfven de fattigaste och mest bortgömda, och det kan ej strida mot kristendomen, om i kyrkan itveh predikas behofvet och nödvändigheten om barnens skolgång och om behotvet och nyttan för lifvet af undervisning i de ämnen, folkskolan har att inlära. — Talaren inlemnade till protokollet en skriftlig uppsats i frågan. Hr B. C. Rodhe: Den bästa åtgården för vinnande af jemn skolgång är, att skolorna ega skick: liga lärare kiler lärarinnör. Talaren Hade, under csök på landet, funnit, att, der goda lärare och årårinnor sinnas, kunde föräldrarne e) hålla barnen från skolan. Dernäst erfordrades sunda, rymliga och välinredda skollokaler och skolmateriel. Den bäste lärare kan tröttna, om dessa vilkor saknas. Vidare fordras, att skolräden och dess ordförande, intressera gig för skolan. Talaren hade på landet besökt en skola, . det Iiraren yttradö, att orilföranden aldrig besökt skolan. Ä Skolrädgordföranden bör samråda med läraren, bjelpa och biträda honom oth ej ställa sig på despotisk ståndpunkt; han bör, likasom lararen, besöka tredskande föräldrar i deras hem och genom vänliga samtal örvertyga dem om behofvet och nyttan af nndervisningen för barnen Läraren bör så undervisa, att barhens vetoch lätgitighet vät: es. Undervisnin. bör ställas så, ätt barnen. ej tongas af får ihycket hemarbete, Melöningrkört böra äfven begagnas för jemn skolgång, flit och godt uppförande. Derjomte är sättet att behandla barnen i skolan af stor vigt. UIakartade barn blifva ofta borta från skolan tillföljo af ovänligt bemötande af läraren och tilllölje at löften om aga. Sådana barn böra bemötas vänligt oth kärfokstullt: Talaren hade erfarenhet at, huru ett vänligt bebandlingssätt med sådana barn åstadkommit önskad förändring. Tal. ville lägga skolrådsordförandena på hjertat det stora ansvaret, de adraga sig, om de ssotksumma alt besöka Bkölan: kn bra lärgre kan nedsstämmas, gm han ej får ätöd från det håll, der han bår vänta ett sådant: men den jemna skolgången beror dock törst och sist på läraren. Hr Tang: Det gäller först och främst att skaffa anda och lif i undervisningen; det kan staten ej göra. Tal. ville full jrihef i skolan, Staten bör ånekassa skolör, men åöfverlåta åt iolket sjellt att bestyra, rörande undervisning och skolgång. ö Hr Tranberg (dansk): Den, som icke har anda, duger ej till lärare. All andlig gerning i skolan kan endast ske i frihet. Vill man hafva andligt. lif i skolan, måste der finnas triket. Vin man alva skoltvång, måste man visa allt andligt lif från skolan. Staten kan med tvång endast ästadkomma en skola för kunskaper; den kan genom examina pröfva lärarnes kunskaper, men ej om de ega andligt lif. Löjtnant Haljer: Staten kan lika litet tvinga till upplysning som till tro. Staten skall hafva uppsigt öfver folket i yttre former, men derinom lemna trihet. Här är sagdt, att staten skall skydda barnen mot föräldrarne. Ja, detta bör ske, om föräldrarne äro omenskliga mot barnen. Tvinga ej barnen, men lägg ansvar på föräldrarna; men äfven detta gagnar Ej saken. Skolan och undervisniogen böra ordnas så, att sådana medel ej behöfva begagnas. Lektor Blomstrand: Denna fråga är lätt besvarad: ,skaffa goda skolor. En talare har sagt: skaffa goda lärare. Men huru skall det gå med skolor, som ej hafva goda lärare! Det är ej goda lärare, skolrådsordforande och skolinspektörer, som kunnå verka jemn skolgång, utan det är skolan, om hon är god. Äfven en mindre god eller svag lärare kan mycket uträtta, om blott skolan är god. Man måste sträfva derhän, att läraren ej får undervisa så, som han vill, utan skolan skall ordnas på ett bestämdt sätt, uch sedan skall ordförande och skolråd säga till läraren: ,,Så skall du undervisa och ej annorlunda etc. V. ordf. prosten Hansen upplöste sammanträdet med tillkännagifvande om sortsättning af diskussionen på e. m. Altonens möte. På e. m. samlades mötet kl. 5, då vice ordf. overlärer Kraiberg, ledde förhandlingarne. Hr K. tillkämagaf, att bestyrhhben beslutat föreslå att nästa möte skulle hållas om trenne år i Kristiania, samt att en norsk bestyrelse härför borde utses. Härom uppstod en kort diskussion hufvudsakligen med anledning af en af hr Iang gjord framställning, att bestyrelsen skulle bestå af medlemmar från de olika länderna. Vid framställd proposition segrade bestyrelsens förslag och utsågos till destyrelseledamöter för det kommande möet hrr skolinspektor Jespersen, lärarne Johnsen och Michaelsen samt teol. stud. C. S. Nielsen. Till behandling förelåg nu den 5tte fråsan, rörande de åtgärder, som borde vidagas från statens sida, i fråga om lärare