Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 augusti 1870, sida 3

ITAULK. 19— 210 e. m. UV Musei bibliotek hålles öppet från kl. 1—2 e. m Nordiska Skolmötet. (Fortsättning och slut af gårdagens förhandlingar.) Tredje frågan: ,,På hvad sätt kan folkskolan väcka och underhålla en Sann joslerländsk andasl inleddes at hr Kraiberg med ett anslående tal, hvari uppdrogs en jemförelse emellan barnets kärlek till sina föräldrar och kärleken till fäderneslandet De medel, hvarmed folkskolan kan väcka satin fosberlandskärlek, angaf tälaren vara följande: öfningen af modersmålet, hvarunder barnet får inhemta kännedom af fäderneslandets litteratur; historien och fosterländska sånger; geografi, men denna ej blott inom skolans väggar; skolfester på de dagar, som hafva en betydelse i fäderneslandets historia och landets baner eller flagga. Lärarne måste dock sjelfva vara genomträngåa af fosterlandskärlek. För all framgång i undervisningen måste ,,andea finnas; den kristliga vid kristendomsundervisningen och den folkliga vid undervisningen om och väckande af kärlek för fosterlandet. Talaren slutade med: ,,Gud välsigne ungdomen i norden Prof. Fr. Hammerich: Vi stå emellan vetenskapen och allmogen. Vi äro förfranskade eller förtyskade, men folket talar sitt eget tungomål. Det är en stor folklig gerning, att tränga in i folkets lif och höja det genom kunskaper och väckande af fosterlandskärlek. Medlen till väckande af sosterlandskärlek äro främst historia, geografi och mödersmålet. Denna väckelse kan således börjas med små barn. Hvad förstå vi med saderneslandet? Vi tänka på Srerige, Norge och Danmark. Böra vi icke tänka med fädernesland så vidt, som vi kunna förstå och förstås af folket, när vi tala vårt språk? Vi skola tänka på hela vårt stora fådernesland. Hos barnen böra lärarne ej blott lifva kärlek för det enskildta fäderneslandet, utan för det stora, gemensamma fäderneslandet. Vill man icke älska detta och höra dess röst, blifva vi förtrampade, den ene efter den andre. Tal. ville icke minst lägga qvinnan denna sak på bjertat. Det är icke förgäfves vi kalla vårt språk: modersmålet. Qvinnan kan bäst och tidigt väcka denna fosterlandskärlek. Talaren berättade en liten historia om biskop Svedberg och en björnjagt i Ilelsingland, och yttrade med anledning af denna berättelse: ,, Vi skola säga åt våra barn: vi hafva gjort hvad vi kunnat, nu återstår för er att göra restenHr Nöregaard: Nordens ande träder fram och visar sig i sången och sagan. Vi kunna således i sången och sagan göra denna ande tillgänglig hos barnen. Folkskolan bör arbeta i kristenhesens och folklighetens tjenst. Detta sker genom att denna ande utbredes. Hr Tang uppträdde med liflig protest mot en föregående talare pastor Mau, och höll derefter ett varmt, poetiskt tal om sosterlandskärleken och huru den bör väckas. Hr B. C. Rodhe: För att väcka kärlek hos barnen för fäderneslandet, böra barnen genom den geografiska undervisningen få lära känna huru, skönt vårt fädernesland är i jemförelse med andra länder, och genom den historiska undervisningen vårt fäderneslands öden och folkets sociala ställning, seder, bruk och lagar m. m. I våra dagar talas så mycket om Amerika, så att barnen förgäta det land, för hvilket deras förfäder kämpat och blödt. Så skulle ej ske om hos barnen i skolan väcktes sosterlandskärleken. Medlen härför är i främsta rummet, att barnen göras bekanta med vårt lands sköna litteratur. Då vi i den vägen hafva så mycket utmärkt, så är det sorgligt att se, huru t. ex. i våra tidskrifter så mycket hemtas från utlandet. Vi böra ej blott meddela våra konungars historia och krigshistorien, utan biografiska skildringar af våra utmärkta män. Sådana skildringar väcka fosterlandskärlek och håg till efterföljd. Då vi söka väcka fosterlandskärleken, bör ej detta ske genom att hos barnen väcka nationalhat mot nationer, som möjligen förnärmat oss. Vi skola här komma ihåg Kristi bud, att älska äfven våra ovänner. Det händer ofta så, att när vi råka personer af den nationalitet, mot hvilken vi från barndomen lärt nationalhat, så finna vi dessa personer goda och älskvärda, så att vi stå förvånade öfver, att vi mot det folk, de tillhöra, kunnat hysa ovänliga känslor. Hr C. J. Nielsen biföll prof. Hammerichs och hr Kraibergs yttrande; ville dock protestera mot deras uppfattning af begreppet: fådernesland. Detta begränsas ej af språket, utan af hvad historien visar vara mitt fädernesland. Tal., såsom norrman, ansåg Norge såsom sitt fädernesland, hvilket dock ej hindrar, att med vänskap omfatta beslägtade nationer. Skollarare Erixon hade blifvit förekommen af le första talarne i frågan; ville blott tillägga, hvad som icke blifvit sagdt. Fosterlandskärleken bör väckas genom saga och sång; men vi hafva lärt itt sjunga: ,,Ur vägen Moskorviter! Det är bättre itt säga: Kommen och varen våra vänner, Moskoriter! Vi böra ej lära barnen det budet: ,,Ålska lin broder och hata din fiende, utan Kristi bud: Alska din fiende. Tyskar och amerikanare hafva amma Gud som vi och samma Kristus, som lidit ör oss alla. Tredje frågan förklarades afslutad, och mötet öfvergick till den sjerde: Uvilka åtjärder anses ljenligast för åstadkommande if en jemn skolging? Huru vidt anses ,skoltvånget böra för detta ändamål anitas? IIr Jespersen (norrman) ville först besvara den ednare delen af frågan. Efter norskt begrepp är skoltvång föräldrars och mälsmäns ovilkorliga pligt att låta barnen komma i åtnjutande af undervisning. Staten är skyldig att uppföra och bekosta skolor, men den enskilde medborgaren är äfven skyldig att föra sina barn dit. Om en far eller mor vill låta sina barn uppväxa i okunnighef