Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 augusti 1870, sida 2

männen i upplöst tiraljörkedja och kommo til Volsterhöjden. Här bielvo de kraftigt beskjutne af de våra och drogo sig tillbaka. Det hela egde rum under ett störtregn. I går afton öppnades eld på en af våra patruller på Volsterhöjden, och en tapper ublan vid 4:de sqvadronen dödades af ett skott i pannen. Saarbriicken d. 30 Juli. Natten igenom var allt på qui vive. Redan på eftermiddagen erforc våra patruller, att lienden återötällt bron vid Saar. gemund, och att stark rörelse herrskade i bans äger. I dag kl. 5 morgonen visade sig fienden : två afdelningar vid jägarhyddan och öppnade kraftig eld på våra kavalleriposter, som ej besvarade den, innan en afdelning af vårt infanteri upptog saktningen. I början betäckta af skogen, derefter af kullen, sköto de ursinnigt och förstörde er mängd ammunition. Vi svaräde sparsamt och kalIlodigt. Trots kulregnet hade vi blott 4 sårade. Från tyska sydarmåen skrefs den 29 Juli: I går föreföllo små förpostfäktningar, hvarvid badenser och bajrare tumlade om med fransmännen. Tre tillfångatagna franska chasseurer aflemnades. Enligt deras utsago är sranska hären illa törplägad; kavallerioch artillerihästarne lida redan af soderbrist. Till franska tidn. Courrier du Bas-Rhin skress från Weissenburg d. 27 Juli: ,,Bajerska och badiska trupper synas vara samlade i massor i bajerska Pfalz och bilda en ogenomtränglig kordong längs gränsen. Bevakningen är så sträng att de tyska skildtvakterna kringsluta alla kommuner och tillåta ingen lefvande själ aflägsna sig. Likväl ha några Individer smugit sig igenom. Den bekante franske skriftställaren Edmond About, som uppehåller sig vid gränsen, skrifver med anledning af den affär vid Niederbronn, som vi i går utförligt omtalade: be irrande riddarne från Tysklard tyckas ha tagit till förebild Dumas musketörer eller andra romanbjeltar. Jag har med egna ögon sett de begge fångne officerarne Wechmar och Villier. Den yngre bar ett angenämt yttre; den äldre ser sträf ut och kastade bistra blickar omkring sig. De begge sårade badiske officerarne befinna sig på Niederbronns sjukhus. Den ene har en kula i benet; hans lit sväfvar ej i fara. Den andre är svårt sårad; han har flera kulor i höften och underlifvet. Den aflidno officern Winslow eller Winslor var en engelsman i badisk tjenst — en ovanligt vacker man. Man fann 15,000 francs hos honom. Han dog förliden natt i förskräckliga plågor. En sjette officer, Zeppelin, lyckades undkomma oskadd, fast han förföljdes till gränsen. Han medför till preussarne de underrättelser de ville ha. Desse väghalsars mod har således icke varit fruktlöst. Då jag kallar dem vaghalsar, sker det icke endast derför att de redo 32 kilometres in i ett fiendtligt land, der två fältläger finns på hvar qvadratlieu. Ty här rekognosceras af alla, och ingen natt går förbi, då icke franska officerare, åtföljda af några soldater, passera Saar, ja Rhen, för att se hvad fienden har för sig, medan preussare och deras allierade likaledes hvarje natt göra promenader hos oss. Men hvad som vittnar om en dristighet å la Dumas hjeltar är, att ifrågavarande tyska officerare gjorde sin ridt midt på jusa dagen, i uniform och med ett dussin ryttare som eskort. De komma i Söndags till Lauterbach, häkta två tullsoldater, afväpna en gendarm, nedhugga en lancier (som dock lefde upp igen, ty deras sablar voro icke ens skarpslipade), komma å till stationen Hunsbach, atskära telegraftrådarne, sönderbryta apparaten och begära derefter höfigt ett glas vatten af qvinnan som vaktade slagbommen. Qvinnan förskräckes; de lugna henne, lIricka, vattna hästarne och rida bort med orden: stack, tack! Gud belöne er! De träffa på en massa bönder. Dessa känna icke de fiendtliga miformerna, utan taga dem för fransmän. Då en fficer släpper sin revolver, springer märens biträle efter honom och ropar: ,ni har förlorat någotMären i Niederbronn berättar, att de ämnade ned dragna sablar spränga igenom stadens försmsta gata. Det var presten och förre mären i Niederbronn, som först bragte franska trupperna underrättelse om de badensiske Donquixotternas lervaro. En afdelning af 12:te hästjägareregimenet öfverraskade dem i Scheuerlenhof (mellan Nielerbronn och Wörth). Officerare och manskap rukosterade. De franske ryttarne storma huset; le emottagas med revolverskott. Detkämpas man not man som i forntiden. En gammal fransk unlerofficer blir dödligt sårad; en ung underlöjtnant, le Chabot, får två revolverskott, men dödar Winslow. Det hela är en småsak, som förgätes, lär kanonerna sagt sitt första ord; men den har å till vida betydelse som den vittnar, att man nnu icke, trots långskjutande vapen, glömt konten att slåss man mot man. Franska Rhenarmåeen. Från franska lägret i öfra Elsass skrefs len 22 Juli till Neue freie Presse: Den 19 marscherade turkosoch zuavegementen härigenom. De förre hafva tt bestialiskt utseende. Med fottruppera ha marintrupper från Lorient genomnarscherat. De medförde söndertagliga kruf-kanonbåtar. Marintrupperna äro beäpnade med korta chassepotgevär och ascinknif. Utom dessa båtar ligga här edan fem dagar en egendomlig marinark, som består af 4 simmande pansaratterier, hvardera med 2 kanoner och 24 ästars kraft. Denna park kom från Touon. — Under armfCedivisionen Lartiqueis fningar iakttog jag, att fransmännen, vid ngrepp i massa, stå, brutna i sektioner, yra man djupt. De två första sektionera skjuta på half och hel knähöjd, tredje ektionen på magoch brösthöjd, fjerde ektionen på axeloch hufvudhöjd. Regetentsbefälhasvarnes vanliga kommandorop oro: ,feu å commendement och ,feu å olont. En brigad exercerade med 6 ÄAAAA —