Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 augusti 1870, sida 2

Från krigsteatern. Dagens post. Saarbriicken, den lilla preussiska staden som är belägen i sydligaste kanten a Rhenprovinsen tätt invid franska gränsen blef den 2 Augusti besatt af fransmänner efter ön slrid, som synes haft föga större betydenhet än de skärmytslingar, som un: der flera dagar förut egde rum i dess om. gifningar mellan de från staden utsänds rekognosceringspatrullerna och franska förtrupperna. Saarbriickens besättning inskränkte sig till några kompanier infanteri och en afdelning uhlaner, som hade ordres att vid ett allvarligare angrepp af öfverlägsna stridskrafter draga sig tillbaka. Det oaktadt gjorde den lilla besättningen vid fransmännens angrepp på staden den 2 dennes så mycket motstånd, att den franska officiella rapporten kunnat tala om tFett allvarsamt engagement, hvarefter det vill synas, att truppen under strid dragit sig tillbaka utan att förlora ett nämnvärdt antal fångar. Om sådane talar åtminstone icke den franska rapporten. Det är ännu ovisst, huruvida ockupationen af Saarbriicken kan betraktas som förspelet till ett omedelbart förestående framryckande af den franska bufvudstyrkan; ovisst är äfven om anfallet skall ega rum i den at Saarbrickens ockupation antydda riktningen mot Rhenprovinsen och bäjerska Pfalz. I detta hänseende är allt ännu inskränkt till gissningar, till hvilka vi måste räkna äfven följande uppgift, som förekommer i en korrespondens från Paris till den i Briissel utkommande ,, Mcmoriale Diplomatique: ,, Franska armten skall omedelbart efter kejsarens ankomst företaga en dubbel rörelse mot de preussiska fästningarne, en i nordlig och en i sydlig riktning, för att splittra tyska hären i två hufvudmassor, medan franska hären städse i ett gifvit ögonblick kan samla sig i hela sin styrka för att angripa en ar de isolerade fiendtliga hufvudkärerna. Detta angifves som hufvuddraget i krigsplanen. I sjelfva verket ligger faran för tyskarne i den omständighet, att de synas gjort till sin uppgift att med ansenliga stridskrafter på alla punkter bevaka den 30 å 40 sy. mil långa gränsen. Då man emellertid erinrar sig, att deras försvarsplan ir uppgjord af utmärkta strateger, torde man kunna taga för gifvet, att de ega medel att hastigt koncentrera de på en vidsträckt front utbredda trupperna. Krigshåndelserna. Enär Saarbräcken blifvit skådeplatsen ör de första nämnvärda fiendtligheterna, orde det kunna intressera läsaren att inhemta hvad som föregick i stadens grannkap dagarne innan den af preussarne utrymdes. Den 29 Juli skrefs från Saarbriicken: I förrgår kl. 5 morgonen anordnades åter en iten rekognoscering, nemligen till S:t Arnual. Inen fiende träffades der. Deremot inrapporterade nart en uhlanpatrull, att 30 å 40 franska infanerister jemte några hästjägare stodo på skogsluttningen bakom S:t Arnual vid den skönt beägna jägerhyddan. När en af uhlanerna (denamme som nyligen fick ett skrubbskott i knäet) yckte vidare, emottogs han med 2 salfvor, alltså 80 kott, och fick hästen skjuten under sig. Officern, om kommenderade rekognosceringen, ilade genom yn, smög med gevär i hand närmare fienden och ökte genom välriktade skott fördrifva honom, varefter han drog sig tillbaka. Vid middagstilen anlände till högqvarteret i Saarbräcken raport, att fransmännen gjorde en rekognoscoring. De ramryckte (ovanligt nog, under tystnad) i tiralörkedja, åtföljde af en general och några officeare, som med kikare undersökte trakten och afecknade den. I går morse hade kommendanten anordnat en ekognoscering under major v. Pertels betäl åt tre idor. En officer med 50 man gick öfver S:t Arual längs chausseen, tills ban i närheten af franka gränsen stötte på en fransk afdelning, med vilken han vexlade skott. För svag att bortjaga en, drog han sig tillbaka. En annan löjtnant ick, med 50 man mot Spicheren-skogen. Anländ it emottogs han af gevärsskott och drog sig tillaka, då ban nu kände fiendens ställning. En redje officer gick mot Stiring och smög, i grannkapet af skogen, genom de fiendtliga förposterna. sar han med sitt folk passerade en uthuggen plats skogen, blet han plötsligt beskjuten både i front ch rygg på nära håll, men kom, märkligt nog, ndan utan ringaste förlust; flera soldater fingo na kappor genomskjutna, men ingen blef sårad. in af våra underofficerare, som stod vid kanten f en damm, föll, just som han skulle lägga an, vattnet, hvilket framkallade homeriska skrattUvor från fransmännen. Desses kulor gingo näan alla för högt. I går rapporterade de uhlaner, som patrullera å Volster-höjden, att fienden i upplöst tiraljöredja å ömse sidor af Forbachehausscen nalkades kercisplatsen. Värt infanteri besatte höjden åt rnual till. Plötsligt blef icke blott militären, tan ock hela staden allarmerad, då man i näraste grannskapet hörde kanonskott. De kommo ån ett på Spicher-höjderna uppstäldt frånskt atteri, som slungade inemot 20 gravater mot det d kavalleri-exercisplatsen belägna värdshuset Belvue. Två granater träffade huset; en annan rossade ett träd; några föllo in i staden, hvaraf 1 slog ned i hospitalet. (Och dock är Saarbrucen en öppen stad, hvars beskjutning strider mot It krigsbruk.) De flesta granaterna kreverade på cercisplatsen. Under allt detta framryckte fransA FFFF——8