Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 augusti 1870, sida 1

har varit, att ,,den stora germaniska nationaliteten förgätit alla sina tvister och som en man gripit till vapen. Angående sinnesstämningen i Paris yttrar korrespondenten: ,Aldrig har något krig i Frankrike varit börjadt med mindre äkta enthusiasm och med mindre förtroende till den slutliga utgången. De larmande hoparne på bulevarderna, som skreko om döden för fäderneslandet, ha försvunnit. De trupper, som tåga genom Paris för att på jernbanorna begifva sig till krigsskådeplatsen, upphå ke mera några rop. Soldater, som begitva sig till sina regementen, vandra omkring i grupper af 20 å 30 man. Nästan alla af dem äro druckna, och de promenerande rycka på axlarne, då de betrakta dem. Anblicken af Paris kunde icke va melankolisk, om preussarne stode några mil från dess portar. Kejsarens politik har gjort Paris till ett slags kosmopolitisk badort. Priserna på lyxartiklar, ja, t. o. m. på konsumtionsartiklar, ha på ett konstladt sätt blifvit stegrade. Nu har tan för kopporna redan förjagat många lin gar; kriget fördrisver de återstående, så att det icke är någon öfverdritt att såga, att om det icke blir fred inom 6 månader, så skall nästan j bodinnehafvare och hvarje husegare vara ru s Partiella segrar skola icke rädda kejsardömet. Om kejsaren icke efter ett kort fälttåg kan diktera fred för tyskarne, så skola han, haus familj och hans närmaste vänner bli nödsakade att före årets slut återvända till England. — — — Den beklagligaste i denna hufvudstad är måhäö premierministern. Herr Olivier befioner sigic lIning, som vore han blott sekreterare hos kejsaren. Kriget företogs mot hans önskan, hans gamla vänner ha öfvergisvit honom, och hans nya vänner förakta honom. Denne representant af den parlamentariska styrelsen, den tituläre premierministern Frankrike, är redan glömd af alla; han är att anse såsom död. Ingen menniska frågar efter hans mening, eller bekymrar sig derom. , Journal officiel innehåller följande: II. exc. sigillbevararen, justitieoch kultus-ministern bar nyligen ställt följande cirkulärskrifvelze till ärkebiskoparne och biskoparne: Monseigneur! Jag beder Er i II:a Maj:ts namn, det Ni i Edert ift måtte påbjuda allmänna böner. Ställ Franke och dess Ölverhufvud — äfvensom det ädla barn, som skall strida redan innan det är fullvuxet — undershans skydd, som håller krigslye kan och folkens öden i sin band. Bed i det ögonblick, då vår heroiska armå drager i fält, till Gud om, att han måtte välsigna våra vapen, samt derom, att en hederlig och varaktig fred snart måtte ölja på krigets smärtor och förstöreiser. En liknande cirkulärskrifvelse har blifvit ställd till ordförandenai de reformerta kyrkornas konsistorier, till ordföranden i len augsburgska konfessionens direktorium och till föreståndarne för israeliternas entralkonsistorium. I inrikesministeren har en byrå blifvit nrättad, som gör det möjligt för tidningarne att förskaffa sig kärnedom om de officiella underrättelserna i den mån, de ingå. Många tidningar ha emellertid uttryckt sin harm öfver förbudet att intaga andra berättelser om kriget, än dem, som . inrikesministören erhållas, och några af tidningarne, hvaribland Figaro, har derföre gifvit tillkänna, attingenting alls skall komma att meddelas om kriget. SCIIWEIL. Den internationella fredsoch frihetsligan, som samlats till en extraordinarie kongress i Basel, har den 24 Juli uttärdat en adress till Europas folk, i hvilken uppmanas till att arbeta för åstadkommandet af sådana ,,styrelseformer, som göra det omöjligt, att dessa broderstrider varda förnyade, samt för bildandet af Förenta Staterna i Luropaå, allt i enlighet med sredsigans principer. Dagens post. ENGLAND. Den samling af diplomatiska aktstycken, som lord Granville i förra veckan meddeade parlamentet, lemnar en tydlig inblick de förhandlingar, som från den 6 till len 16 Juli blifvit förda mellan de serskiidta europeiska kabinetten, och visar, huru stora ansträngningar den engelske atrikesministern gjort för att förebygga det franskt-tyska kriget. Serskildt är den korrespondens, som fördes mellan lord Lyous, engelsk ambassadör i Paris, och lord Granville af intresse. Den 8s Juli meddelar Granville till Lyons, att grefve Bernstorfi, Preussens ambassadör i London, enligt bref från konung Wilhelm och Bismarck, afgifvit den förklaringen, att tronföljarevalet uteslutande vidkom Spanien, samt att han icke visste det minsta om de förhandlingar, som blifvit förda mellan regeringen i Madrid och prins Leopold. Frankrike kunde uppfatta saken, som det ville; den preussiske ambassadören i Paris, baron Werther, bade fått order att icke befatta sig dermed. Bernstorff tillade på sin regerings vägnar, att Preussen icke ville framkalla något spanskt successionskrig, men att det vore beredt attförsvara sig, om Frankrike förklarade krig. I en annan depesch af samma datum (den 8 Juli) berättar lord Lyons om ett samtal, ban haft med hertigen af Gramont. Den franske utrikesministern meddelade honom, att han hade skäl till den förmodan, att konungen af Preussen från första stunden hade varit invigd i förhandlingarne mellan Prim och prins Leopold, samt att Frankrike af detta skäl måste fordra, att han skulle vägra sin slägting tillåtelsen att mottaga spanska kronan, Undflykter af det slag, som Preussen hittills begagnat, måste betraktas som afslag. Frankrike hade efter slaget vid Sadowa visat en undfallenhet mot Preussen, som, enligt många fransmäns förmening, gått för långt. Gramont hade tillagt, att prins Leopolds frivilliga afträdande skulle vara den lyckligaste lösning af striden. . . Då lord Lyons den 9 Juli gjort hertigen af Gramont enträgna föreställningar angående Frankrikes häftiga språk, svarade Gramont (den 9 Juli), att den franske utrikesministeren i denna sak endast följde nationens vilja samt att den allmänna opinionen icke tillät honom att uppträda annorlunda. Hvad militäråtgärmu oo ee