Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 augusti 1870, sida 1

UTRIKES. TYSKLAND. Gresve Bismarck har den 29 Juli sändt en cirkulördepesch till nordtyska förbundets representanter hos de neutrala staterna, i hvilken skrifvelse han lofvar en vidtyftigare utveckling af den genom ,Times och telegrammer bekanta depeschen af den 29 Juli till nordtyska förbundets ambassadör i London. Påståendet om, att förslaget till denna traktat utgått från Frankrike, samt att det från det hållet redan före det danska kriget arbetades på ett förbund mellan Preussen och Frankrike, sasthälles med stor energi af den nordtyske förbundskanslern, och det tillägges särskildt, att Frankrikes ärelystna planer — att genom preussisk hjelp få Belgien och Rhengränserna — redan förskrefvo sig från tiden före 1862. , Före utbrottet af det österrikiska kriget, så heter det vidare, ha dels genom slägtingar till kejsaren, och dels genom andra agenter, förslag till mig blifvit framställda, hvilka städse gått ut på att bringa till stånd större eller mindre transaktioner till ömsesidig utveckling; det vände sig än om Luxemburg, eller om 1814 års gräns vid Landau och Saarlouis, än om större landsträckor, hvarifrån det franska Schweiz och frågan om, huru språkgränsen i Piemont borde dragas, icke voro uteslutna. I Maj år 1866 antogo dessa påkänningar formen at förslag till ett offoch defensivt förbund, af hvars grunddrag följande utdrag stannade i mina händer: 1) Att, i händelse af kongress, enigt verka för Venetiens afträdande till ltalien och Elbehertigdömenas annexion till Preussen; 2) om kongressen icke ledde till något resultat — en offoch defensiv allians; 3) konungen af Preussen skulle börja fiendtligheterna inom 10 dagar efter kongressens upplösning; 4) om kongressen icke skulle komma tillsammans, skulle Preussen anfalla före loppet af 30 dagar efter traktatens undertecknande; 5) fransmännens kejsare skulle förklara Österrike krig, så snart fiendtligheterna mellan Preussen och Österrike börjat; 6) man skulle icke få sluta särskild fred med Österrike; 7) freden skulle slutas under följande vilkor: Venetien till Italien; till Preussen tyska territorier med 7 å 8 millioner innevånare (efter eget val), och förbundsreform efter Preussens önskan; för Frankrike området mellan Mosel och Rhen, med undantag af Koblenz och Mainz, innefattande 500,000 preussiska innevånare, Rhen-Bayern samt Birkenfeld, Homburg och Darmstadt; 8) militäroch maritim-konvention mellan Frankrike och Preussen från underskriftens datum; 9) konungens af Italien bifall. FRANKRIKE. En korrespondens från Paris till ,, Daily News innehåller följande: Då det i kejsarens proklamation yttras, att Frankrike skall respektera Tysklands sjelsständighet, och kejsaren uttalar den önskan, ,att de folk, som bilda den stora germaniska nationaliteten, måtte fritt förfoga öfver sitt öde, så är det ganska svårt att säga, huru Frankrike, t. o. m. om det segrade, kan fiona någon plan, ,,buru dess säkerhet skall bättre betryggas och dess framtid bättre försäkras. Den stora germaniska nationaliteten önskar enhet, och den stora franska nationaliteten — eller väl egentligen dess beherrskare — antager, det denna enhet icke kan bestå tillika med Frankrikes säkerhet. Kriget föres för att bryta denna enhet, och just af samma person, som uttalar önskan, att denna enhet må blifva lländad. Detta är för mycket t. o. m. för fransk lättrogenhet. För ett ögonblick voro alla förståndiga betraktelser kastade öfver bord, då det uttalades för nationen, att den blifvit groft förolämpad utaf konungen af Preussen i den franske ambassa