Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 augusti 1870, sida 3

Men äfven i vidsträcktare mån kan brist på grannlagenhet göra sig gällande. om också icke detta öppna trots, som ådagalägges af en och annan individ, som tagit till valspråk: ,när jag dricker, är det rätt. Se här ett exempel! Då kalkylerna för vårt stadshus uppgjordes, kunde man icke annat än taga för afgjordt, att ett societetsbolag skulle bildas, hvilket för societetsoch teaterlokalerna skulle betala 3,000 rdr pr år utan uppvärmning. När huset stod färdigt, bildades också ett bolag, hvilket var nog oegennyttigt att bjuda 2,000 rdr med uppvärmning af lokalerna, och ådagalade ytterligare sin oegennytta derigenom, att det erbjöd sig, att, sedan ränta å aktiekapitalet samt amortering blifvit guldne, öfverlemna behållningen till — ett blifvande teaterbolag. Detta anbud antogs af stadsfe, inom hvilka bolaget räknade många delegare. Jag behöfver icke närmare påpeka, hvar tyngdpunkten här ligger. Emellertid går det att tjena två herrar på samma gång. Men exempel äro förargliga, hvarföre jag afstår från att omnämna flera. Emellertid kan jag icke underlåta att påpeka det betänkliga deruti, att sådant, som jag nu omnämnt, får oanmärkt passera. Sådant skulle pressen belfra. För honom skall lag gälla mer än enskild person. Tillåter han så dant passera, så samtycker han och blir ansvarig för följderna och kan till slut ej afhjelpa den ruttenhet, han vårdat. Äfven om han för tillfället anser sig göra en skenbar vinst, gör han dock i sjelfva verket en förlust; ty han förlorar i värde och aktning. Undsallenhetspolitik är ofta den sämste af all politik och kan medföra förlust af all sjelfständighet och allt inflytande. Får nu se, om andan hos stadens styrande män är sådan, att de ofvan anförda fakta skola anses såsom meriter, på grund af hvilka en person kan upphöjas till stadens förste styresman, såsom beräknadt är. Om detta sker, då kan vår stad ej skryta af sund kommunalanda, då misskänner ban sina behof och hvad dess framtida väl och värdighet kräfva. Just här ärnade jag sluta, då postbäraren lemnade mig ett nummer af eder tidning, och derigenom erinrades jag om att densamma, här har en korrespondent, som senast i denna egenskap gaf sig tillkänna i n:o 153. Der yttrar korrespondenten angående U.-V.-H.-jernvägsbolag: ,Vid sådant förhållande synes all oro för bolagets bestånd vara ett spöke, som endast uti trånga hjernor drifver sitt infernaliska spel till egen förlustelse, och vidare, att ingen anledning fiunes för, att jernvägen ej skall bära sig. Denna underrättelse bör vara likaså glädjande, som den är öfverraskande; ty B—m kan väl icke i så starka ordalag säga något, som icke har grund. Men tyvärr kan han icke med ett slagord göra svart till hvitt och utan att anföra skäl och bevis få folk atttro, hvad han behagar påstå. Utan att i ringaste mån vilja förringa värdet af hans meddelanden, hvilka vanligtvis äro af ganska oskyldig art, och churu det visserligen af mången ännu i våra dagar kan anses vackert att förfäkta en kommuns eller enskild persons bästa, är mig dock sanningen alltför kär, för att jag icke skulle tillråda hr B-m att heldre med tystnadens vältalighet förbigå ett bekant mörkt föremål, än att i onödan söka måla det i rosenrödt, och allraminst borde han göra det på ett oskickligt sätt. Att bolagets ställning icke är så dålig, utan tvärtom rätt god, sökte vid sista bolagsstämman styrelsens ordtörande visa; dock var han ingalunda så tvärsäker som hr Bm. ,.Hade jag, så yttrade han, ,då arbetet å banan för 6 år sedan började, sagt, att ställningen redan nu skulle vara så pass god, som den är, så skulle man skrattat mig upp i synen. För den händelse hr B—m skulle hafva lust att sjelf bli delegare i bolaget och kanske spekulera i aktier, torde det vara skäl uti, att han tager notis om styrelsens och revisorernas berättelser för år 1569. Ur dessa vill jag meddela några uppgifter. Ränta och amortering å statslånet utgjorde för nämnda år rmt 122,815: 64, hvilken summa, som skulle varit slutbetald ultimo December, tilltullo inbetaltes den 9 sistlidne Juni medelst upptagande af lån å rmt rdr 32,500, beräknadt att med inflytande trafikmedel kunna inbetalas inom loppet af 3! månader. Kan detta ske, så har bolaget, för att kunna inbetala sin skuld till staten för förlidet år, måst använda inkomsterna under 34:delar af detta året, vid hvars slut den förfallna inbetalningen för detta året utgör rmt 158,591: 83. Under förlidet år utgjorde bruttoinkomsterna pr månad 19,49 bvaraf den s. k. Vermlandstrafiken rmt 2,042: At bruttoinkomsten medtogo driftkostnaderna 64 h, hvadan nettoinkomsten utgjorde 35,67 eller c:a 7,000 rdr pr månad. Antag att utgifterna ej ökas, men att deremot inkomsterna trån den I nåsta Oktober ökas med 10 2, så har bolaget vid ästa ordinarie bolagsstämma en skuld till staten r innevar. är af omkring 86,000 rdr, hvilken det icke med hela nästa års inkomster kan betala, utan har vid det årets slut en förfallen skuld till staten af omkring 185,000 rdr. Sålunda hade den trånga hjerna ej orätt, som vid senaste boagsstämman förutspådde, att bolaget antagligen måste före nästa bolagsstämma, för fullgörandet af sina förbindelser till staten för detta år, upptaga ett större lån å troligen omkring 70,000 rdr. Bolagets ställning är sålunda icke god, och man gör icke någon tjenst med att dölja detta, utan snarare tvärtom. Men det oaktadt är det antagligt, att bolaget skall komma att ega bestånd, om det får tid på sig och anstånd med betalningarne till staten. Må det blott iakttaga nödig sparsamhet och göra, hvad det kan och för längesedan borde Hjort. Ty ställningen kunde nu hafva varit rätt god.