Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 augusti 1870, sida 3

J, OM ,den PraktIiskå laråreptitlumngen. (Insändt från Venersborg) Herr Redaktör! Någon dag i slutet af förlidet år fästade Ni i en ledande artikel uppmärksamheten på det oriktiga uti,att väl aflönta embetsmän, hvilkas tjenstegöromål borde upptaga hela deras tid, egna sig åt bitjenster, hvilket är så mycket klandervärdare, då dessa tjenster icke äro rätt förenliga med deras embeten, emedan de då icke kunna utöfva den kontroll, som de författningsenligt äro skyldiga att utöfva. Tillåt mig att fästa uppmärksamheten på fall, i hvilka tjenstemän anse sig kunna utöfva kommunala förtroendeuppdrag i strid med gällande kommunalförfattningars både bokstaf och anda. Det ser i sanning stundom så ut, som en och annan tjensteman skulle besvara den frågan: hvilka kommunala uppdrag kan och bör en tjensteman åtaga sig och utföra? rätt och slätt så: ,.Så många han kan och vill, dervid åsidosättande beshaffenheten at nämude uppdrag och lemnande åsido, buruvida de med hans ijenst kunna förenas. En och annan är så angelägen om allmänt förtroende, att han sätter sig öfver och kränker lagen, ehuru han är satt att den vårda. Märkligt nog ser man ej så sällan, att just de, som äro särdeles laglydiga, då det gäller andra, gifva lagen högst betänkliga sparkar, då det gäller dem sjelfve; i all sin månhet om lagen, handtera de den högst obarmhertigt. Många klander hafva visserligen framställts emot a kommunalförfattningar, men dessa äro helt goda, om de rätt tillämpas. ild uppmärksamhet förtjenar den omstävdighet, att den kommunala förvaltningen står under kontroll, hvilken utötvas dels af utsedde revisorer dels af magistraten i städerna. Denna kontroll är för mig alltför dyrbar, för att jag skulle kunna stillatigande åse, att den förtrampas. Enligt förordningen om kommunalstyrelse i stad af år 1862 Sså 6, 29, 47, 49 samt art. V. har magistraten inseende ötver drätselkammarens och af stadsfullmäktige utsedde särskilda styrelsers eller personers förvaltning samt verkställande af fattade beslut. Då nu ,alla af stadskommunen tillsatte särskilde styrelser i och för sin förvaltning stå under magistratens öfverinseende och då denna myndighet bar att vaka öfver, att lag och rätt icke kränkas, så er af sig sjelft, att magistratens ledamöter icke kunna vara ledamöter af stadsfullmäktige, och icke heller af någon särskild styrelse, som i och för sin förvaltning står under magistratens öfverinseende; ty då u;phäfves kontrollen. Och dock: kan jag anföra exempel på, att detta kan och får ske, i det den härstädes tillförordnade litterate rådmannen icke ansett sig af detta förordnande hindrad att utöfva sina funktioner såsom stadsfullmäktig. Men samme man är också för en längre tid vice borgmästare, och har ändock icke funnit sig hindrad att samtidigt fungera såsom ordförande i drätselkammaren. Sålunda är en magistratsledamot på samma gäng ledamot at fullmäktige och ordf. i drätselkammaren och sköter samtidigt dessa befattningar. Så förenas, hvad som icke bör och icke kan förenas. Men här kunna tvenne invändningar göras, hvilka dock synas temligen enfaldiga. Den första: ifråga varande person är icke ordinarie ledamot at magistraten. Härpå svaras, att författningen icke gör något undantag för tillförordnad ledamot och att, då deune trädt i den ordinaries ställe och såsom innehafvare af platsen är innehafvare af alla dess skyldigheter och för deras fullgörande ansvarig, en sådan invändning är utan all betydelse. Den andra: ifrågavarande person var ledamot af stadsf:e och ordf. i drätselkammaren, innan han tillförordnades att vara litt. rådman och borgmästare. Skulle han atsäga sig sina förtroendeuppdrag? Härpå svaras: han behötde väl icke afsäga sig dem, men han har icke rätt att dem utötva, så länge som han är ledamot af magistraten. Vill han nödvändigt utöfva de förra, så skulle han icke mottagit förtroendet. Båda kunna icke förenas; sålunda antingen det ena eller det andra, ej båda. Om man tror, att det nu anförda är ett enstaka exempel på förening af oförenliga funktioner eller, lindrigare uttryckt, på bristande grannlagenhet. så bedrager man sig. Se här några exempel! Nämnde person är ordf:e i härvarande bränvinsbolags styrelse. Denna stämde en handlande härstädes för olaga utminutering, och ordf:n i rådhusrätten var just ordf:n i bolagets styrelse. Sålunda var ban domare och part på samma gång. — Såsom sekreterare hos och ledamot af stadsfullmäktige, uppträdde ban såsom jernvägsbolagets ombud i en rättegång mellan detta bolag och staden mot den sednare. — Helt nyligen voro gäldenären och sysslomännen i ep konkurs af rädhusörättens ordf:e kallade att höras angående gjorda osterbevakningar, efter hvilkas uppläsande han irågade, om någon anmärkning företanns, Jing sysslomannen frågade rättens ordf:e, om förhöret. vlifvit lagligen kungjordt. men kunde derpå icke få tillfredsställande svar. Vidare frågade han: hvem är rättens ombudsman? Men äfven härpå kunde han icke få något nöjaktigt svar. (Förhållandet är, att ordf:n sjelf var ombudsman, hvilket. uppdrag han ej afsagt sig, ehuru han nu sedan en tid är v. borgmästare, ej heller vidtagit någon annan åtgärd.) Då sålunda sysslomannen ej fick något besked, medgaf han bevakningarnes riktighet, men bestred sammanträdets giltighet, samt begärde, att hans gjorda frågor måtte tagas till protokollet cch att han på dem icke kunnat få svar Derefter togo de till förhöret kallade astri