Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 augusti 1870, sida 3

z a h Rättegangsoch Polissaker. (Från Malmö.) Våldet mot fanjunkare Höckert. Vi omtalade för någon tid sedan det ohyggliga våld, som en fånge vid Malmö straffängelse föröfvade mot sanjunkare Ilockert. Ilr Ilöckert är nu så pass återställd, att han kunnat ölvervara ransakningen vid Malmö rådhusrätt i anledning af våldet och inlemnade vid tillfället följande skildring af förloppet: Söndagen den 12 Juni, kl. 8 f. m., träffade jag sergeant J. Törngren å borggården, hvilken anmälde, att n:o 131 Filipsson ville tala med mig, hvartöre jag, i den förboppning, att Filipsson ville bekänna sitt brott, tog cellnycklarne i vakten samt gick upp till honom, och då brukligt varit att draga igen inre celldörren vid de tillfallen, då arresterade fångar hade något att meddela, gjorde jag så äfven nu. Inkommen i cellen stod Vilipsson cirka trenne alnar från dörren, hållande högra handen inom bussaronen, samt på min fråga: Hvad vill du?, svarade han i vänlig ton: ,, Huru länge skall jag sitta här? IIärpå svarade jag: Till dess du bekänner din förseelse; men då Filipsson fortfarande höll högra handen inom bussaronen, tänkte jag: ,IHan må väl aldrig ha någon knife, samt sade till honom: , Hvarföre håller du nden inom bussaronen? ,Jo härför, svarade Filipsson, som i samma ögonblick tilldelade mig med knifven ett hugg på venstra sidan at halsen; lå grep jag fatt med venstra handen om hans högra arm samt gaf honom ett slag i hufvudet med en medhafd mindre nyckelknippa, men Filipsson tog då knifven i venstra handen, hvarföre jag måste kasta nyckelknippan, för att fatta äfvenledes om hans venstra arm. Filipsson, hvars styrka var min öfverlägsen, vred handen med knifven så, att den sednare träflade yttre sidan af min högra hand samt slet sig samtidigt lös och skar mig på högra sidan om halsen; härefter tog han knifven ånyo i högra handen och höll densamma med uppsträckt arm öfver sitt hufvnd; helt oförmodadt sänkte han, genom en otroligt hastig vändning, handen och tilldelade mig ett djupt styng i magen, Jag rusade då emot dörren och fattade i densamma, men ettdera hade den hakat sig fast eller ock var den låst utifrån, ty det var omöjligt att få upp den; äfven ropade jag på bjelp, men då ingen kom tänkte jag: ,,Cellhandräckningarne äro i komplott, här finnes ingen räddning, jag skall dock söka till att parera huggen.. Filipsson fortfor härunder att skära mig såväl i hals som händer, och gaf mig dessutom ytterligare ett stygn i magen, men hvarje gäng han högg mig, sköt jag hans arm tillb: troligtvis blef mitt lit härigenom räddadt för tillfället, emedan kuifyen ej gick så djupt. Efter några minuters kamp, gjorde Filipsson helt oväntadt ett uppehåll; hur många hugg jag då erhållit, ellar huv länge vi då fäktat, är mig ohgkantj jag sjänk vid detta uppehåll ned på en vid dörren stående klosett och förmärkte att blodet strömmade af mig på alla sidor. Filipsson stod framför mig, hållande knifven i högsta hugg; han betraktade mig skarpt, men hånläåg åt mig; jag frågade hongm då: ,Af hrad anledning 2 du mörda mig? hyariill han svaradeEmedan du varit en djefvul emot mig samt ej rekommenderat mig till den barberareplats inom fängelset, som jag bedt dig om. Jag sade då: Tycker du detta är skäl till att mörda en menniska; troligt är, att jag dör, mon kar du betänkt öljderna för dig?: Härpå svarade Filipsson: ,,Det bryr jag mig icke om.: Till slut sade jag då till bohöm: Du ser, att ditt mordförsök lyckats, ty