Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 augusti 1870, sida 3

halsen är till större delen asskuren och tarmarne äro ute; då kan du väl tillåta, att dörren öppnas, så att jag får tala vid min systerson; men Vilipsson var nog grym att svara: ,Nej din djefvul, här skall du döv. Då tänkte jag, jag skall försvara mig till sista ögonblicket, dervid jag rusade upp samt sparkade till Filipsson, så att han vid denna oväntade manöver for bort i cellen; jag ropade ånyo på hjelp, men krafterna sveko mig och jag sjönk ned på klosetten; då gick dörren upp och en af cellhandräckningarne hjelpte mig ut. Jag satte mig sedan på trappan samt stoppade sjelt inelfvorna in i magen. (Från Borås.) Stöld. I ,Borås Tidning för i Lördags läses: En natt i början af veckan har här i staden en stöld blifvit föröfvad, vittnande på samma gång om både vana och djerfhet. Ilos skjutsentrepenören P. Svensson hade nemligen i hans hus nerevid ån, sannolikt redan om aftonen före besagde natt, en tjuf insmugit sig och dolt sig på vinden att derstädes afvakta rätta timman till utförandet af sitt saygga dåd. För att deck på ett behagligt sätt förkorta väntans långa timmar, hade han un der tiden smort sig med fårbog och ägg, hvarom ben och skal sedermera buro vittne. Iärefter hade ban uppbrutit flere klädkontor och tillegnat sig åtskilliga omgångar mansoch diverse kläder samt tygstycken med mera, hvarmed han ända till mynningen fullproppat en medhafd stor och rymlig tunnsäck. En bättre grå rock påtog han derjemte i utbyte mot sin egen sämre, och dito ett par nyhalfsulade stöflar mot sina egna temligen medfarna pjexor. Men som en god hushållare nedstoppade han likväl sina aftagna persedlar till de öfriga sakerna i säcken. Efter väl förrättadt hvärf, då klockan var omkring 2 på morgonen, ansåg väl den objudne gästen det vara tid att nu aflägsna sig, hvarföre han sakta smög ned för trappan för att öppna förstugudörren och åter upp att afhemta säcken med det stulna rofvet. En tjenstflicka på stället, hvilken om natten led af tandvärk och derföre hade uppstigit att förskaffa sig lindring, hörde tjufvens tassande i trappan, men fäste dervid ej afseende, förmodande det vara någon af husets folk. Då likväl tjufven ånyo tassade ned och vid utgången ur huset stötte säcken mot förstugndörren, öppnade hon fönstret för att efterse hvad det var, och blef då varse gunstig herrn med säcken på ryggen knalla af nedåt ån. I ett jehu väcker hon nu husbonden med underrättelsen att tjufvar varit i huset, och utan att unna honom tid att det ringaste påkläda sig, får hon honom ut att jemte sig förfölja bofven. I den ljusa, varma sommarnatten börja nu förföljarne, lika de bibliske uppenbarelserna blott iklädda nattens skinande hvita kläder, den vilda jagten efter tjufven längs Strandgatan, upp förbi Söderströms värdshus, Lilla brogatan utefter, öfver Vesterbro bort till Karlsberg, der tjufven, som med vingade hälar flög före sina förföljare, — till hvilka på deras rop: ,tag fast tjulfven! äfven den för natten tjenstgörande brandvaktskorporalen hade anslutit sig, och som vid Söderströms hörn varit nära på vippen att gripa flyktingen; — afvek på Bytorpsvägen och försvann. Säcken hade han likväl under flykten kastat ifrån sig, och återfanns densamma jemte de deri förvarade stulna sakerna, inklusive tjufvens egen sämre rock och pjexor, liggande på gatan. — Den stulna bättre rocken och stöflarne voro deremot med tjufven naturligtvis sin kos. — I säcken fanns dessutom en del bräckjern och verktyg, en pistol, om stulen eller ej vet man icke, samt en skarpslipad knit, mähända afsedd till en rysansvärd handling, om tjufven på vinden blifvit upptäckt. — Någon missanke om eller spaning på tjufven lärer ej förennas.