Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 augusti 1870, sida 1

A33:3 a Kar SON heten, han lärer väl aldrig få sina ögon öppnade. Men, frågar man, hur är det möjligt, att ett så farligt dokument, som det ifrågavarande utkastet till fördrag, af Benedetti kunde qvarlemnas i Bismarcks händer? Jo, denna fråga sammanhänger med betraktelsen öfver Napoleons och hans vänners vidtberömda diplomatiska skicklighet. Sedan nära ett årtionde har Napoleon på det diplomatiska området lidit nederlag på nederlag — och hvarför? Emedan han i sin ifver att åt sin son efterlemna ett utvidgadt statsområde förlorat det diplomatiska lugn och den psykologiska skarpsynthet, som äro nödvändiga för bedömandet af personer, på hvilka man vill inverka. Napoleon har misstagit sig på Bismarck, såsom uppenbarligen så många andra gjort. Ian har tänkt sig Bismarck såsom lika trolös som han sjelf, och i tanken att kunna använda honom för sina egennyttiga planer, har han blindt gått i grefveus fälla, hvilken ej kunde önska något högre än att ha i sina händer ett medel för att vid läglig tid kunna demaskera sin antagonist. Ett skenbart ingående på Frankrikes planer förskaffade Bismarck det ominösa dokumentet, och hans vägran att utlemna det har uppenbarligen i ej ringa mån bidragit till påskyndandet af den katastrof, som vi nu gå till mötes samt till sättet att framkalla densamma. Nåväl, verlden vet nu, hvar den har att söka fienden mot dess lugn och dess välstånd, och det är att hoppas, att det skall vara de tyska vapnen förbehållet att göra honom oskadlig. I.