Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 augusti 1870, sida 1

de pekunjiära bördor, som den kan komma att medföra. Art. III. H:s Moj:t fransmännens kejsare skall ej motsätta sig en federal förening mellan nordtyska förbundet och de sydtyska staterna, Österrike undantaget, hvilken förening kan vara baserad på ett gemensamt parlament, hvarvid dock i billigt mått berörda staters suveränitet förblir respekterad. ÄArt. IV. Å sin sida skall H:s Maj:t konungen af Preussen, för den händelse H:s Maj:t fransmännens kejsare af omständigheterna skulle finna sig föranlåten att låta sina trupper inrycka i Belgien eller att eröfra det, bispringa Frankrike med sina vapen samt med alla sina stridskrafter till lands och vatten bistå detsamma mot hvarje makt, som i så fall möjligen förklarar det krig. Art. V. För att betrygga det fullständiga utförandet af förestående bestämmelser, sluta H:s Maj:t konungen af Preussen och II:s Maj:t fransmännens kejsare medelst föreliggande fördrag en offensiv och defensiv allians, hvilken de högtidligen förpligta sig att upprätthålla. Deras Majestäter förbinda sig dessutom och uttryckligen att tillämpa densamma i alla de fall, då deras resp. stater, hvilkas integritet de ömsesidigt garantera hvarandra, kunna bli hotade at ett angrepp, i det de anse sig förbundna att i ett dylikt fall, utan dröjsmål och utan att under något slags förevändning vägra det, vidtaga de militäriska åtgärder, som bjudas af deras gemensamma intresse i öfverensstämmelse med ofvan angifna klausuler och förutsättningar. Den här utkommande , Spenersche Zeitung — åt hvilken den förmån inrymts att först få offentliggöra ordalydelsen af detta utkast till fördrag — anmärker dervid, uppenbarligen på grund af officiellt bemyndigande: Franska regeringen har under loppet af de sednaste åren upprepade gånger erbjudit preussiska regeringen denna offoch defensivallians för det i utkastet betecknade ändamål. Det tyckes som om förbundsregeringens — ännu på aldrasista tiden — förnyade vägran att inlåta sig på transaktioner af detta slag bestämt kejsarens regering till det beslut att, medelst ett mot Tyskland fördt krig, röfra föremålen för sin lystnad, hvilka förbundsregeringens lojalitet vägrade att med sin tillhjelp låta kejsaren vinna. Redan före 1866 års krig — så fortfar samma källa — hade Frankrike erbjudit Preussen förbund, med det löfte, att dess krigsförklaring mot Österrike inom en bestämdt fastställd tidpunkt skulle följa på Preussens och att en fransk armt på 300,000 man skulle angripa Österrike, om Preussen ville samtycka till vissa afträdelser åt Frankrike på venstra Rhenstranden. Berlinerkabinettet har inskränkt sig till att vägra sin medverkan till franska regeringens ärelystna afsigter, utan att för allmänna opinionen i Europa angifva de ränker, i hvilka man bemödade sig att göra nämnda kabinett medskyldig. Men tiden synes vara inne att bortrycka masken från en politik, som fäller sin egen dom. Den första afslöjningen af denna franska politik har skett i England och i främsta rummet varit beriknad på engelsmännen. Må den rätt uppmärksammas af alla folk, af alla folk, som stå i begrepp att kompromettera sin egen heder med sympatierna för det frauska beteendet. Frankrike har helt nyligen försäkrat, att det hörer till d-ss heligaste priuciper att hålla fördragen och här är beviset för, att det endast utgår på att bryta neutralitetsfördragen, för att uppsluka de små länderna vid dess gräns, hvilkas existens det varit med om att garantera. Det har helt nyligen f rat, att det är långtifrån att vilja göra eröfringar — och här ligger i öppen dag, att det fortfarande vågat göra de hänsynslösaste anbud, för att utvidga sina gränser äfven öfver lini der icke ett enda ord fransyska längre talas och der äkta germaniska stammar bo. Det talar om sin afsigt att betrygga de tyska staterna deras oberoeude, och det har vidtagit just motsatta åtgärder; det talar om den franska sakens rättvisa, om Preussens omåttliga anspråk, om Bismarcks eröfrivgslystnad, och det är just franska igen, som sökt förleda Preussen till orättvisor och som varit naiv nog att för tolererandet af dess eröfringslustar erbjuda Preussen ett pris, som äfven utan orättvisor måste tilifalla oss och, tack vare den franska politiken, redan nu på ett aldrig väntadt sätt tillfailit oss. Nej, den hvars ögon ej nu öppnas, för att kunna se, att kejsardömet icke kan vara freden, sanningen, rättvisan och sriEE ENA rn— i