Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 augusti 1870, sida 1

nu finnas i Köpenhamn, men väntades till herr Ivar Axelsson på Lillö— Hvar singen I så jungfruns bref? — frågade Thord. —Det var — berättade Jösse — just som det stora lybska krigsskeppet blef herre ötver herr Magnus Gren, och som manskapet ej längre kunde förhindra en äntring. Jag stod vid masten på herr Magnus skepp, ty jag kunde ej förmå mi att deltaga i striden, och då fick jag höra jung frun ropa mig vid namn, och när jag sprang ned till henne, lemnade hon mig detta bref. — Länge hafven I dröjt med dess framlemnande! -— yttrade Nils misstroget. — Jag menar I haden mycket att beställa i Skåne. — Det kan så tyckas och eger ock sin riktighet .. jag tror mig hafva varit konung Carl och Sveriges rike till någon nytta, medan ja: dröjde der. Jag fick redan, när jag kom i laml vid Trelleborg, ty när den lybske hade segrat, så visste han icke till en början, hvad han skulle göra af alla sina fångar, utan lät landsätta en del på skånska vallen, och deribland var jag; en annan del sände ban till Danzig, och för dem gick det olyckligare, ty de blefvo halsbuggne hvarenda en, såsom ock herr Magnus bade blifvit i Lybeck, om icke konung Kristian sjelf lagt sig ut för honom; ...men vär jag kom i land, så fick jag redan höra talas om en häftig tvist mellan herr Ivar Axelsson och erkebiskop Tuve i Lund, det var hos en ölkona, der jag satt vid min mugg öl, och der tvenne svenner talade om saken, men den ene svennen var från Sverige, och hade kommit med bud till herr Ivar från herr Thure Thuresson: på Axevall. — Thure Thuresson! — utropa de både Nils och Thord. (Forls.)