Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 augusti 1870, sida 1

HONOM ÖSKådIIg. II. höteborg den 2 Augusti. Det måste bero på någon särskild omständighet, att personer, med samma fosterländska sinnelag och samma rättskänsla samt icke saknande all politisk insigt, kunna hys iga åsigter rörande det nu bi åväl beträffande stridens rättsfrågor, som dess följder. Att de direkt iutresserade parterna befinna sig på olika ståudpunkter, bör mindre förvåna, ty den egna saken, och ännu mer det egna fäderneslandets sak, gör det för de aldra flesta svårt, om ej omöjligt, att se sakerna rent objektivt. Men här är fråga om personer, som betrakta saken på afstånd och som icke äro nödsakade att taga parti för vare sig den ena eller andra. Så synes t. ex. den allmänna uppfattningen i England vara en helt annan än den allmänna meningen i Sverige, oaktadt vi stå på båda ställena utom striden och således borde kunna temligen ointresseradt bedöma sakerna. I England ogillar man i starkaste uttryck krigets öppnande och fördömer bittert den politik, som begått denna fruktansvärda handling; i Sverige anser man kriget vara berättigadt från Frankrikes sida, med hänsyn till Preussens föregående handlingssätt. I England önskar man Tyskland framgång, i Sverige hyser man samma önskan Frankrike. Endast enstaka röster i hvardera landet uttala en annan mening. Till dessa enstaka röster i Sverige hör denna tidning. Vi hafva ock genom våra framställningar i detta ämne råkat i strid med många gamla både personliga och politiska vänner, ehuru derjomte icke få skrifvelser, och detta från personer, som äro . politiska män i ordets hela mening, anlända till oss, hvari vi varmt uppmanas att fullfölja våra bevisningar för att, om möjligt, upplysa en mening, hvilken blifvit, säger man, genom åratals bearbetningar, ledd på villostigar. Så kunna äfven här meningarne vara mycket delade, och detta mellan personer al varm patriotism och med politisk erfarenhet. Vi hafva sökt göra oss reda, hvarpå denna mening ljaktighet ytterst beror, och tro oss hafva funnit den hufvudsakliga anledningen. Å ena sidan betraktas den stora strid, som nu börjat mellan Europas starkaste militärstater, såsom en strid mellan det ädla, frisinnade, af höga ider hänförda franska folket, Frankrike af 1789, emot preussiskt junkerväsen och den bänsynslösa Bismarckska politiken. Och vore detia förhållandet, skulle åtminstone vi obetingadt stå på den förra sidan, trots vår stamförvandtskap med Tyskland och vår önskan, att den germaniska stammen må bilda en stark makt i det mellersta Europa. Men å den andra sidan, till hvilken vi höra, ser man kriget annorlunda, i det man deri ser en strid mellan den Napoleonska cesarismen och despotismen mot hela den tyska nationen, i afsigt att hämma dess enhetssträfvanden, förmedelst splittring af dess nationalitet, återinförande af dess småfursteväsen, m. m. Vi äro ock förvissade, att många, som nu stå på andra sidan, skulle öfvergå till vår, derest de blefve öfvertygade om att saken verkligen är denna sednare, men ingen annan. Andra syapunkter för uppfattningen äro, alt striden gäller Frankrike mot Tyskland, d. ä. nation mot nation, eller ock Napoleon mot Bismarck, den ene hänsyuslöse och ärelystne personligheten mot den andre. Det är först framtidens historia, som skall visa dessa förhållanden i full klarhet, men älven det närvarande förmär dock gifva vissa faktiska stödjepunkter för omdömet. Det måste härvid vara till en början klart, att Frankrike är noå starkt att ej behöfva frukta något anfall på sitt on gång vunna område, inom sina uu bildade och fastställda gränser. Åtminstone hafva vi ej förnummit en enda röst från Frankrike, som tviflat derpå. I och för sitt försvar har alltså Frankrike aldrig behöft upptaga denna strid, och då möter oes genast den töreställningen, hvilken i Frank