Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 juli 1870, sida 2

-120,000 man: Då lokomgtiven och waggonerna behöfva en söljände dag för att återvända, kunna på tredje dagen nya 20,000 man transporteras till Rhen, och sålunda var det möjligt att på femte dasgen efter rörelsens början hafva omkring (210,900 man af nordtyska hären samlade på de hotade punkterna. Sydtyskland kan under samma tid hafva samlat 80,000 å 90,000 man under vapen. Reserverna följa efter så hastigt som de hinna komma lin, och detta sker med mycket större skyndsamhet nu än under preussisk-österrikiska kriget. Den vanliga fjorton dagars fristen, som annars gilves reserv-männen, har nu afskaffats, och initiativet dertill greps af befolkningen och reservsoldaterna sjelfva, som utan att afvakta order inströmmat till sina respektive regementens i5stånd. De preussiska gardesregementena blifva sist färdiga, enär deras reserver äro spridda öfver hela landet. Angående koncentreringspunkterna iakttaga de tyska tidningarne den djupaste tystnad; men det lider knappt något tvilvel derom, att de tyska försvarskrafternas hufvudmassor stå samlade i södra delen af Rhenprorinsen, i Hessen-Darmstadt och Rhenbajern, eller i de trakter, som närmast hotas med öfversvämning af den franska hären. Mot de tyska trupperna i sydliga Rhenprovinsen, hvilka ännu för tro å fyra dagar sedan icke voro särdeles manstarka — högst 60,000 man — står den norra franska hufvudkåren mellan Longwy och Thionville; mot den tyska styrkan i Darmstadt och Rhenbajern står den mellersta franska hufvudkåren, som utgör antallshärens största massa, mellan Saarbriick och Hagenau med de starka fästningarne Nancy och Metz i ryggen. Den mellersta kåren skulle hafva kommenderats af kejsar Napoleon sjelf, men sjuklighet har fördröjt hans afresa till krigsteatern. Den södra franska hufvudkåren står emellan Colmar och Mählhausen och synes bestämd att göra en diversion mot Baden. Läsaren torde erinra sig, att franska regeringen för flera månader sedan vidtog en åtgärd, som syntes ämnad att realisera en allmän folkbeväpning, nämligen inrättandet af de s. k. mobilgardena. Åtgärden väckte ond blod inom armen och äfven inom landtbefolkningen, och när dessutom de mkallade mobilgardes-bataljonerne ådagalade en mot kejsardömet fiendtlig sinnesstämning och på fristunderna sjungo republikanska sånger, blef det snart tyst med hela institutionen, och man trodde den afsomnad. Men detta var ett misstag. Kejsareps förklaring, att ,han.behöfver alla Frankrikes barn för detta krig, var icke tomma ord. I alla nordvestra Frankrikes departementer hafva mobilgardes-bataljonerne blifvit inkallade. De erhöllo 5 dagars anstånd för att ekipera sig och taga afsked af sina vänner, samt skickades derefter till Chalons, för att undergå 15 dagar exercis, hvarefter de skola stöta till den aktiva hären eller förläggas som garnison i fästningarne. Armeernas befälhalvare. De tyska armökårerna kommenderas at kronprinsen Karl, prins Fredrik Karl, Goeben, Vogel v. Valkenstein, Steinmetz, v. Bittenfeld och andra, som gjort sig ett namn i kriget af år 1866. De begge prinarne äro jemförelsevis unge män; af de indre krigsbefälhafvarne äro de flesta vid emligen framskriden ålder, men skildras om raska och kraftfulla. Den bekante trategen gretve Moltke har, i förening ned konung Wilhelm, äfven nu uppgjort älttågsplanen. Den plan Moltke 1866 ippgjorde för fälttåget i Böhmen, erkänes äfven af motståndare som beundransärd. Hvad angår de franska kärcheferna bära le alla välbekanta namn. Den förhämste land dem är utan tvifvel marskalk Mac lahon, hertig af Magenta. Han är nu 3 år gammal och deltog redan på 1820alet i afrikanska kriget och år 1830 i riget mot Holland. Derefter och till år 852 fortfor han att tjenstgöra i Afrika. ur 1855 kommenderade han en infanteriivision i marskalk Bosquets kår på Krim ch deltog personligen med utmärkelse i tormningen af Malakoff; som afgjorde Seastopols öde. År 1857 var han åter i frika, kommenderade en expedition mot abylerna och utnämndes till högste beilhafvare i Algerien. Det var dock itaenska kriget år 1859, som gjorde hoom mest ryktbar, och särskildt segern id Magenta, som vanns genom honom. i larskalk Mac Mahon är en man af sträng eder, högt aktad af alla partier, till tänesättet frisinnad, har aldrig stått i unst hos kejsaren och tillhör egentligen —— b ke den imperialistiska clicquen. En desto större gunstling hos Napoleon —k—— fF