Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 juli 1870, sida 2

skall draga öfver till konung Christian och blifva hans man redan denna höst, så sort han nu kommit öfver till Åbo... Han skall skrifva till konungen, att han i Söderköping vill redovisa för sitt län, men den redovisningen kommer att ske med vapen i hand under konungamötet ... Om i tviflen, så kunnen I invänta tidenderna om den stränge riddarens flykt, så lären I väl se, hvem som i detta ärende har rätt, I eller jag! — Guds död! — utropade åter en gång Nils och kunde icke återkomma från sin bestörtning. — Der hafven I nu, hvad som rör konung Larl — återtog Brodde — och viljen I så vetas hvarför den gode riddaren här stämt möte med sin sven, så rör det väl ock konungen, men tillika herr Thord, och detta var hufvudsaken för herr Jost, efter allt hvad jag kunde begripa; ty deras tal om kung Carl var hållet mera liksom i förbifarten ... Jo, den listige svennen skulle genast samma natt rida till fru Brita på Hammarstad och berätta om, hvad som timat, ... hvarför hon skulle få det att veta, skulle jag ej hafva förstått, om jag icke haft i minnet samtalet mellan henne och hennes faders sven ute på hafsstranden ... Han är med bland förrädarne så säkert, som att jag med pilen kan träffa hufvudet på en skälhund på dubbelt så långt håll som andra män! — Än jungfru Iliana? — sporde Nils. — Ja om den saken vet jag icke annat än det, att svennen skulle påminna fru Brita om hennes löfte, då hon nu såge, att riddaren stode på god väg att infria sitt, och tillika betänka sjelf sin fränkas löfte. Äfven konung Carl, skulle svennen säga, hade gifvit sitt bifall till föreningen mellan riddar Jost och jungfru Iliana och ville medverka dertill. Nils satt som en bildstod på hästryggen och bara såg på Brodde. Men plötsligt tryckte han sporrarne i sin häst och spände af i sporrsträck vägen framåt, och Brodde följde, undrande, hvad