Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 juli 1870, sida 2

ord, att vi trampa på Danmark ocl uspotta på allt hvad Frankrike eger ärad och aktadt— då gå i sanning oför syntheten och lögnaktigheten alltför långt Vi hafva gjort intet af allt detta. V hafva icke upphöjt Preussen eller dess po litik till skyarne, utan tvertom skarp klandrat både dess junkerväsen och des föregående krigspolitik. Vi hafva iclskymfat Frankrike, utan talat om der sädla och vridderliga nationen, m. m Vi hafva icke trampat på Danmark, utar sastmer varmt förfäktat dess rätt och des: sak. Vi hafva icke yspottat på något som Frankrike eger aktadt och äradt utan tvertom städse omtalat allt sådan med beundran. Vi begagna ej gerna hårda ord ocl blifva ej heller lätt harmsne, men här hafva vi funnit illviljan framsticka alltför tydligt under narrkåpan. Argast framträder dock denna illvilja i samme krönikörs påstående, det Handelstidningen ,gjort ett utfall mot Göteborgs handelsresandes aktade kår. Hvari består detta utfall? Jo, deri att vi talat om Göteborgs —,aktningsvärda handelsresande, men tillagt, att det funnes Några fål, som genom sitt öfvermodiga beteende väckt ovilja mot Göteborg i många delar af landet. Krönikörens afsigt är tydlig; han vill af den jemförelse vi begagnat till att förtydliga ett politiskt räsvnnemang, göra en anklagelse mot en hel kår, hvars aktningsvärda egenskaper vi känna och öppet vitsordat, och han vill dermed mot redaktionen af H.-T. uppkalla äfven ett element if personlig ovilja. Detta är helt enkelt en låghet, som inzalunda kan ursäktas dermed, att kröniören synes hafva tagit åt sig för Göteorgspostens räkning uttryck från vår ida, hvilka aldrig varit riktade mot detta lad, och af hvilka vi ej trott att bladets edaktion skulle finna sig träffad. Men är det då icke möjligt, att den igtiga sak, som här föreligger, skall unna lugnt ach 24: TDYe. 67.