Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 juli 1870, sida 2

5Och då sålunda duellen mellan dessa båda potentater är konstaterad, skall det snart visa sig, att den allmänna meningen i Europa skall stå på Frankrikes sida, hvars nuvarande herrskare, sina fel oaktadt, dock har på sin lefnadssköld: Vestakternas frihetskrig mot Ryssland; Italiens befrielse och enhet, hvarigenom det verldsliga päfvedömet erhållit sitt banesår, huru många ofelbarhetsdogmer man än må antaga; Preussens aftvingande af löftet att medgifva Danmark en berättigad nationalitetsgräns — under det Wilhelm-Bismarcks stordåd äro: En allians med Ryssland, i hvilken det med förfärlig kartescheld dret det revolutionerade, arma Polens tlyktande frihetshjeltar tillbaka från gränsen, för att skjutas ned af ryssarne; Danmarks lömska utplundring; broderkriget met Österrike, för hvilket icke fanns någon anledning; Frankfurts grymma brandskattande. Det må tillåtas oss att här taga äfven de andra sidorna af medaljerna i betraktande. ,Vestmakternas frihetskrig mot Ryssland. Att här var fråga om ett , frihetskrig, hafva vi nu först erfarit. Kriget gällde att bindra Rysslands maktutvidgning, och när kejsar Napoleon deri ingick, bestämdes han icke minst derför genom kejsar Nikolai bristande uppmärksamhet mot ,kusinen i Paris. När det sedan gällde att allvarligt qväsa Ryssland, och efter det äfven Sverige, genom det härom uttalade löftet, invecklats med i affären, och efter det England deciderat sig för att nu föra kriget på fullt allvar — så slöt kejsar Napoleon fred. Att han dervid leddes af en ur Frankrikes, och framförallt ur sin egen, fördel sedt, klok politik, vilja vi ej bestrida; men säkert är att han dervid lemnade både sin bundsförvandt Englands och det öfriga Europas intressen alldeles åsido. Att kalla detta krig yfrihetskrig!, eller att gifva detsamma hvilken som helst ideell karakter, är alltså ingenting annat än oförstånd. yItaliens befrielse. Orsinis bomber drefvo kejsar Napoleon att anfalla Österrike, sedan han lofvat Italien , frihet till adriatiska hafvet. Löftet hölls dock endast till hälften. Freden i Villafranca öfverraskade Italiens store statsman och patriot Cavour till den grad smärtsamt, att han lemnade regeringen, sedan han ej kunde hålla de löften han gifvit sitt folk i tillit till Napoleons ord. Och denne gjorde saken ej för intet. Ersättningen blef Sardiniska konungahusets gamla stamland Savojen och den rent italienska provinsen Nizza. Detta var Napoleons aktning för nationaliteten vid det tillfället. När sedermera Garibaldi åt Italien vann Neapel och Sicilien och när dermed följde Toscana och en del af kyrkostaten, så bedrefs detta djerfra spel så hastigt, att Napoleon, huru förbittrad han än var deröfver, ej vågade blanda sig i leken, hindrad d rifrån kanske alldramest af Garibaldis ofantliga popularitet i Paris och en god del af Frankrike i öfrigt. Kejsarens plan att upprätta ett italiensk statsförbund umder påfvens presidium, hvarigenom denne först skulle kommit riktigt till makt i Italien, föll genom omständigheternas öfvermakt. Och likväl säges det, att Napoleon, indirekt, gifvit ,,det verldsliga påfvedömet sitt banesår. Hvem är det likväl, som upprätthållit detta ogudaktiga välde, om icke just Napoleon III? Det var franska republikens trupper, under hans presidentskap, som, till en del genom fö deri, ryckte Rom ur frihetskämparnes händer och återställde detsamma åt påfven, omkring hvilken de kejserliga trupperna sedermera i öfver 20 år slutit en säkerhetseller sångvakt. Napoleon köpte ock irmed presterskapets och den af detsamma beherrskade landtbefolkningens i Frankrike understöd. Så kunde han också utföra sin blodiga statskupp och så kunde han ytterligare, efter en och annan mened, sätta kejsarkronan på sitt hufvud. Sådana äro hans förtjenster om det verldsliga påfvedömets ,,banesår. Men hvarföre glömma Frankrikes andra bragder? Hvarföre ej äfven prisa hans frihetskrig i Mexiko, beräknädt på de amerikanska slafstaternas seger, hvilken Napoleon också velat med vapenmakt underlätta, derest England gifvit dertill sitt bifall? Hvarför glömma det ärofalla franska krigareväldets regim i det nya kej sardömets hufvudstad, då en fransk här. höfvidsman tyranniserade den ridderlige, men svage prins, som Napoleon uppsatt på denna tron såsom Frankrikes docka, och då samma general, trots Maximilians protester, susiljerade de mexicanska patrioter, hvilka föllo såsom krigsfångar i hans händer, såsom rebeller och landsförrädare? Ilvarföre glömma, huru den olycklige Maximilian sedermera lemnades i sticket, oaktadt alla gifna löften och alla hans makas böner? Hvarföre glömma hvilka offer detta , frihetskrig kostade (O 1 O —