Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 juli 1870, sida 2

deraf, hvad dig täckes, hvad dig icke täckes, så låt fara! Nu steg konungen upp och gick fram emot biskopen och fattade hans hand. — Nej, gamle biskop Magnus — sade han — I menen det väl med mig, liksom före eder salig biskop Thomas gjorde det... I skolen hafva tack och fara med Gud till edert stift igen, eller, om I hellre så viljen, till lugnet och friden i Nådendals xloster . . . Biskopen fattade med rörelse konungens framräckta hand och såg honom så allvarligt och varmt i ögat. — Måtte Herren Gud och alla helgon vaka öfver Sveriges konung! — sade han. Biskopen gick, och konungen följde honom ut i det yttre rummet, der Nils stod. Konungens kinder blefvo blossande röda, när han fick se riddaren, hvars närvaro han alldeles förglömt, och äfven biskopen stannade och fästade sitt öga på honom. Men innan ännu någon fråga hunnit göras, eller något ord blifvit yttradt, steg Nils fram och sade: — Jag har hört edert samtal, men I, herre konung, kännen mig för väl för att vredgas på mig, och eder, herr biskop, säger jag det till på riddartro, att hvad jag hört, skall jag för ingen yppa. — Och dermed menen I, att I hafven godtgjort, hvad I brutit mot riddarsed och ära, då I hafven utan eder konungs vetskap lyssnat till hans hemliga samtal med en annan? — yttrade konungen med gnistrande blick och vredens rodnad på sina kinder. (Forts.)