Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 juli 1870, sida 2

)rebro, som kommer att ega rum den 25 ennes, skulle utgöras af 10 personer, vilka företaga resan på egen bekostnad. id derefter företaget val utsågos till deuterade: sadelmakaremästaren N. P. Holmerg, lektor F. T. Blomstrand, målaremätaren P. A. Strandman, sockerbagaremäst. . J. Fromell, boktryckaren J. A. Granerg, tunnbindaremäst. O. S. Cederskog, nålaremäst:ne C. J. Ahlin och O. B. Bolm, unnbindaremäst. C. W. Olsson samt kopdarslagaremäst. H. Pettersson. — Ordensutnämningar. Enligt tyska idningar hafva hrr Axel Odelberg och Juhlin-Dannfelt för sina förtjenster om andtbruket blifvit af preussiska konungen wugnade den ene med Kron-ordens 2:dra dass, den andre med samma ordens 3:dje class. — Vid sammanträde i Fredags med tyrelsen för handelsbokhållarnes pensionsörening återvaldes enhälligt till ordförande r M. Almgren, till kassaförvaltare hr A. Rubenson och till sekreterare hr C. Peterson. — Väfsskolan i Borås, Red:n har mottagit efterföljande upplysningar, med inledning af hvad vår korrespondent från ndustriexpositionen i Borås meddelat beräffande väfskolan i nämnde stad: Väfskolan i Borås står under tekniska skolans lirektion. Föreståndaren är hr doktor Göranson. Skolan är delad i tvenne afdelningar, den teoreiska och den praktiska. Den förra har till lärare ar C. A. Borgström, den sednare hr S. F. Krebs. Den s. k. teoretiska väfnadsskolan är en skola, som tillkommit genom landstingsmedel och sortear under slöjdföreningen; i densamma lemnas på lika timmar med väfskolan undervisning i väfnadsteori, ritning och träsnideri m. m., och företås äfven denna underrisning af hr C. A. Borgtröm. ö Från denna skola har undervisning äfven medlelats åt brr folkskolelärare på enskilda tider. Denna skola tog sin början med detta år. Brefskrifvaren tillägger: Äfren beder jag få uppmärksamma på de särskilda belöningar, som för denna skola blifvit utdelade, och hvilka finnas specificerade i ,, Tidning för Venersborgs stad och län Fredagen den 8 dennes, samt att Kilanda folkskela vid prisutdelningen härstädes erhöll 2:dra priset, medalj i brons, hvilket blifvit tuteglomdt i uppsatsen. — Professorn och kyrkoherden L. P. Esbjörn, hvilkens död förut omförmälts, eger genom sin verksamhet för den svenska kyrkan i Amerika en betydelse, som har föranledt Upsala-Posten att om hans lefnadsförhållanden meddela en uppsats, hvarur vi återgifva följande: Esbjörn föddes den 16 Okt. 1808 i Delsbo i Helsingland, der fadren var skräddare. Han blef student 1828 oeh prestvigdes 1830. Efter aflagd pastoralexamen 1839 erhöll han 1849 Sv. Missionssällskapets uppdrag och K. M:ts permission att afgå till Norra Amerika såsom predikant för svenska och norska emigranter, med rättighet till tjensteårsberäkning. Anländ till Amerika, begaf han sig genast till nordvestra delen af unionen, der synnerligen i staten Illinois funnos en mängd svenska emigranter, men hvilka ännu ej bildat några församlingar eller egde några egna lutherska religionslärare. Esbjörn lyckades att bilda en liten svensk luthersk församling i Andover, hvars pastor ban blef 1849. Småningom uppstodo nu, sedan början var gjord, flera församlingar, men de saknade kyrkor och deras medlemmar voro för fattiga att sjelfva bekosta byggandet af sådana. Esbjörn begat sig då ut på en längre resa kring unionen för att sammantigga medel, och lyckades på det sättet samla en betydlig summa, hvilken af Jenny Lind ökades med en rik gåfva. Kyrkobyggnader kunde nu företagas. Men nu mötte en annan svårighet, nemligen att för de allt talrikare församlingarne erhålla prester. Från Sverige erhöllos visserligen några, men flera behöfdes, och man beslöt derföre att vid Illinois statsuniversitet i Springfield inrätta en skandinavisk teologie profession för bildande af prester, men härtill saknades efter vanligheten medel. Esbjörn, som sedan den 1 Juni 1856 var pastor i svensk-lutherska församlingen i Princeton, måste nu åter ut på resa för att sammanskafta de nödiga penningemedlen och lyckades äfven deri, så att professionen kunde komma till stånd. Han blef sjelf utsedd att förestå densamma och tillträdde sitt professorsembetc den 1 Sept. 1858. Hans underrisning inskränkte sig dock ej blott till de ämnen, som tillhörde hans professorsstol, ty universitetets styrelse synes hafra funnit med sin fördel öfverensstämmande att i vidsträcktare mån begagna sig af den svenske prestmannens lärdom, och han fick sig sålunda uppdraget att äfven undervisa på engelska uti astronomi kemi och fysik. Den gemenskap, hvari man träd till det amerikanska universitetet, visade sig dock medföra stora olägenheter, ty dels voro unirersitetets penningeaffärer intrasslade, dels var man utsatt för en hop intriger från dess styrelses sida, hvilket alit hade till följd, att Esbjörn lemnade platsen och begaf sig till Chicago, dit han efterföljdes af sina lärjungar. Skandinaverna beslöt nu att bilda en egen synod och ett eget seminarium, som förlades till Chicago och fick namn af Augustana-seminariet. Detta seminarium skulle ega trenne professorer, men då medel saknades för deras aflöning, blef Esbjörn ensam professor och tillträdde befattningen den 1 April 1860. Utom i alla teologiska ämnen undervisade han här i geometri, algebra, trigonometri och aritmetik och innehade detta professorat till år 1863, då han återflyttade till fäderneslandet. Personligen hade han orgeniserat 6 församlingar och samlat medel till 5 kyrkobyggnader. Vid synodens sammankomst 1863, det år Esbjörn lemnade Amerika, bestod den af 68 församlingar, de flesta svenska och några norska, med tillsammans 7,009 kommunikanter, 33 prester och 42 kyrkor. 1862 erhöll Esbjörn K. M:ts tillstånd att söka regala pastorat inom riket, erhöll Wähla pastorat den 19 Sept. samma år och tillträdde det den 1 Maj 1864. Esbjörn har af trycket utgifvit flera skrifter. nar, att I hafven talat om vallen, der ho ii