Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 juli 1870, sida 1

och hållet okunnig om, med hvilket hof marskalk Prim förhandlade,och att han beständigt antagit, det hertigen af Aosta skulle bli den eventuelle kandidaten, intilldess den ofantliga mängden af chiffertelegrammer — det säges mer än 100 dagligen — som under de första dagarne af denna månad vexlades mellan Berlin och Madrid, väckte de franska myndigheternas misstanka och ledde till upptäckt af Prims egentliga plan. På frågan om Cocherys bekanta interpellation i lagstiftande församlingen den 6 dennes afgaf utrikesministern följande förklaring: BMina herrar! Till svar på den af hr Cochery framställda interpellationen får jag meddela följande. Visserligen har marskalk Prim erbjudit prins Leopold af Hohenzollern Spaniens krona, hvilket anbud af denne blifvit antaget; men spanska folket har ännu icke uttalat sig, och vi känna icke heller det verkliga förloppet af en underhandling, som bittills för oss varit hemlighällen. En diskussion häröfver skulle således icke nu kunna leda till något praktiskt resultat, och vi anhålla således, att densamma måtte blifva uppskjuten. Vi ha icke upphört att visa den spanska nationen våra sympathior samt att undvika allt, som kunnat hafva sken af, att vi ville blanda oss uti en stor och ädel nations inre angelägenheter, en nation, som är i full utöfning af sin suveränitet. I afseende på de särskilda thronpretendenterna ha vi fastbållit vid den strängaste neutralitet samt hvarken för den ene eller andre af dem visat någon förkärlek eller obenägenhet. Vi skola äfven framdeles så handla, men vi tro icke, det aktningen för en grannstats rättigheter förpligtigar oss att tåla, att en utländsk makt på Carl V:s thron sätter prins Leopold af Hohenzollern, enär derigenom den nuvarande jemvigten af de europeiska staterna skulle rubbas (stormande bifallsyttringar) samt Frankrikes intressen och ära kunde lida afbräck (ny oifallsstorm). Detta fall skall icke inträffa, derom kan man vara förvissad. För att det icke må kunna ske, räkna vi på samma gång på det tyska folkets vishet och på vänskapen af det spanska folket. Skulle det emellertid gestalta sig annorlunda, så skulle vi, starka genom understödet af Eder, mina herrar, och nationen, uppfylla vår pligt utan dröjsmål och utan svaghet. (Långvariga och stormande bifallsyttringar). Af ministrarne talade äfven justitieoch inrikesministern. Tre medlemmar af venstern — radikalerna Arago och Cremieux samt den mera moderate Ernst Picard — förklarade sig emot hvarje afgörande steg från regeringens sida i denna sak utan lagstiftande församlingens samtycke. Picard begärde att alla aktstycken härom skulle framläggas. Cremienx förmenade, att budgetförhandlingarne icke kunde återupptagas, innan frågor af så stor betydelse voro besvarade, och Arago uttalade samma åsigt; man borde icke utan församlingens samtycke bringa landet i nya förhållanden (inveckla det i ett krig), sade Picard. Denna fruktan förklarade Ollivier ogrundad, framhållande, att ,,om ett krig visade sig vara nödvändigt, skulle det icke börjas utan församlingens samtycke. I följande dagens möte försökte den republikanska venstern en ny stormlöpning mot ministeren för att förmå densamma att genast framkomma med utförliga diplomatiska upplysningar angående den spanska frågan. Det var i detta stormiga möte, som Jules Favre utbröt: ,, Så är kabinettet en börsspelare-minister!, ett yttrande, som ådrog honom en tillrättavisning af presidenten, Favre synes härmed hafva anspelat på vissa sinansoperationer, som både i Ludvig Filips tid och under det andra kejsardömet varit gängse på hufvudstadens börs, der de i diplomatiens hemligheter invigda personerna begagnat detta för inköp eller försäljning af värdepapper. För närvarande äro dessa papper i starkt fallande. För öfrigt kan icko förnekas, att det finnes något berättigadt i Jules Favres begäran om, att landet icke bör låta öfvertygla sig af händelserna. Från Madrid har man nemligen erfarit, att det permanenta cortesutskott, som uppehåller sig i hufvudstaden under denna församlings ajournering, af regeringen mottagit ett bref från prinsen af Hohenzollern, hvaruti denne förklarar sig villig att mottaga den spanska kronan, såframt han blir vald af cortes. Det är svårt att inse, huru antingen prinsen at Hohenzollern eller Spanien skall kunna träda tillbaka, sedan saken redan blifvit gjord till föremål för officiella förklaringar och tillkännagifvanden af denna natur. Å andra sidan är lätt att inse, hvilka faror en Hohenzollern på Spaniens! — — ogs ban dat väl hända 44 tn ona arhafan