Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 juli 1870, sida 1

skola mötas här i lifvet, så kan det väl hända att jag kan göra eder något igen, som I skolen anse för godt... Nu går jag att söka en man, som efter hvad jag hörde eder säga väl kan behöfva ett ord och ett handtag af en vän ,.. Men innan vi skiljas åt, skolen I säga mig edert namn, på det att jag må hafva något att rätta mig efter, när den tiden kommer, att jag kan visa eder min erkänsla i annat än ord. — Mitt namn är Erik Olofsson — svarade denna — och när jag återkommit från erkebiskop Tuvo i Lund, menar jag, att jag kommer att stanna i Upsala. Men sig mig ock ditt namn ..i ditt tal har gjort på mig det intryck, att jag älskar minnas dig. — Vilde Falken var mitt namn, så länge jag höll sjön , . . men mitt dopnamn är Brodde! — Så vare Herran med dig nu och allt framgent — sade Erik — men, innan vi skiljas, kan jeg ännu vara dig till någon hjelp... Honom, som du söker, herr Nils Bosson, träffar du hos fru Brita Olofsdotter på Hammarstad. — Hammarstad! — upprepade den vilde Falken, och Erik beskref för honom, hvar det var beläget samt huru han fått veta, att herr Nils begifvit sig dit. Derpå skildes de, 3. På Hammarstad, Den vilde Falken hörjade genast sin vandring. Men hans krafter voro af det långvariga fängelset medtagna. Han märkte snart, att han måste söka hvila ogh någon föda, och frampå morgonen, sedan han vågat sig fram ur skogen, såg han på något afstånd en bondgård. Hit riktade han sina steg, och här fick han äta sig mätt med bonden och hans husfolk, hvilka efter måltiden gingo tillbaka