Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 juli 1870, sida 2

Om erkebiskopsvalet och dithörande horoskoper. Under denna rubrik läse i Sydsvenska Dagbladet en artikel, der det bland annat anföres: Af de nu lefsande erkebiskopsaspiranterna frän år 1855 kan biskop Butsch som en gång afböjt tillbudet och dertill tynges af åren, icke vidare komma i fråga Anjou, som i stället för erkekräklan fick då han lemnade taburetten, åtnöja sig med den beqväma men isolerade herdestafven i Visby, har nu uppbört att vara bemärkt. En af svenska kyrkans ypperste, det oförtröttade nitets apostel, mannen med blick för allt ädelt och godt, polyhistorn, domprosten Wieselgren, har aldrig varit af prelaturen högt uppburen. F. d. statsrådet och öfverstelöjtnanten m. m. Henning Iamilton, under den korta tid han stodi spetsen för ecklesiastik-departementet högt ansedd af alla bildade prestmän, är ej längre maktens persona grata. Vice talmannen vid sista ståndsriksdagen Annerstedt har måhända några apparancer genom sina icke helt och hållet antiqverade försänkningar hos det gamla presteståndets kärntrupp. Den nyligen afgångne, på qvasi-exspectance-stat törsatte, chefen för ecklesiastik-departementet, konungens s. d. informator, den lärde historieskrifvaren f. d. statsrådet Carlsons sjelfskrifna kandidatur kommer väl knappast att inom något af de 15 paldistrikten stöta på allyarligt motstånd. Biskopen i Carlstad, den allestädes väl anskrifne kavaljeren, den aflidne erkebiskopens specielle skyddsling, andra kammarens talangfulle och respekterade talman, d:r Sundberg, anses ätven hafva apparancer till förslagsrum. Biskopen i Linköping, homiletikern Bring, med mindre framstående talang, men lika fin som djup i såväl den politiska som teologiska konfessionen, lär hvarken sakna vilja eller helt och hållet utsigt att få ut