Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 juli 1870, sida 2

byta rikets andra stift emot det första. Biskopen i Hernösand, den lärde kritikern och djupsinnige tänkaren, f. d. teologie prosessoren i Upsala, d:r Beckman, blir sannolikt erkestiftets kandidat. I förra tider har dessutom varit öfligt, att nästan hvarje domkapitel uppsatt sin egen ordförande på erkebiskopsförslag. Huruvida denna veneration 1tör befälet, för öfrigt utan vidare betydelse, äfven denna gång skall göra sig gällande, är, med hänseende till prelaturens förkärlek för gamla vanor, icke osannolikt. Ivem som blir den lycklige vid dragningen mellan de blifvande trel, ligger naturligtvis ännu in nuce, ehuru tidens tecken visa på Carlson. Huru lätt dessa emellertid kunna gicka, visar sig bland annat af en episod vid erkebiskopsutnämningen 1837. Wallin, som innehade första förslagsrummet, hade undanbedt sig. Carl Johan förmådde honom att emottaga embetet med orden: Ni skall begrafva mig och kröna min son till konung. Andre mannen på förslaget, dåvarande biskopen i Göteborg, (sedan erkebiskop 1841) blef högeligen öfverraskad öfver utnämningen 1537, och utbrast vid en fest i Göteborg i fleras närvaro: ,Det hade jag ej väntat af Dalkarlen, ty jag har flera bref från honom, deri han säger sig ej vilja emottaga, och jag hade ej heller förtjent det af fransosen för de många skott jag klädt för den . . . . rojalismen.