Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 juli 1870, sida 2

.Du yfves, Krister Nilsson, på den grästorfva, som grönskar öfver min broders graf, och på en rad derinunder: ,, Ve dig, torfvan skall remna under dina fötter. Den nästföljande raden var oläslig, men under den stod åter på en rad: , den du älskar, skall jag hata, den du katar, skall jag älskak, — och vidare ett stycke nedom: ,jag följer dig, som din skugga! Du hafver hört mitt hämnderop. Så kom åter en oläslig rad, men nederst stod, tydligen ditmåladt med darrande hand: ,,På Räfvelstad, der skall du både höra och se mig, Krister Nilsson! — Skriften var målad med svart färg, men af fukt hade den der och hvar fallit bort. Erik läste om och om igen hvad han såg, och ständigt försedd med papper och penna, skyndade han att teckna sig skriften till minnes. Härunder betraktade honom fången med mycken uppmärksamket och sade, när han slutat sin anteckning: — Här har någon bott före mig, ty der i vrån finnen I lemningar af kol och aska och der halfmultnad halm. Han förde, medan han talade, lyktan omkring, så att skenet föll på både askhögen och halmen. Erik, som nu var inne på ett fält, der ban var hemmastadd, gjorde dervid en anmärkning öfver möjligheten att kunna elda i ett rum, der intet luftdrag fanns. Men fången gjorde honom uppmärksam på, att kolhögen låg helt nära trappan till rummet ofvanför, och att den, som en gång der gjort upp eld, haft tillträde till detta rum, hvarest eldstad och således äfven utgång för röken fanns. — Jag drager mig till minnes — slutade fången — att jag för många år sedan, då jag for omkring på sjön i konung Eriks tjenst, en gång låg i dessa farvatten, och att då herr Magnus Bengtsson gjorde ett besök här på slottet samt när han kom tillbaka var mycket dyster och fåorlig, men till sist omtalade att han varit i folkun