Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 juli 1870, sida 2

Preussen och Frankrike, både hvad folken och regeringarne angår, råder en stämnning, som är långt ifrån vänskaplig, och för hvars utbrott i blodig strid kanske behöfves blott en antändningsgnista. Den s. k. chauvinismen, eller militära stridslusten, söker naturligtvis blåsa upp gnisstan till eld, så mycket mer som de ständigt ökade ropen på indragningar och safväpning synas dessa krigshjeltar ganska hotande för deras existens och glans. IIlade ingen särskild omständighet mellanskommit, skulle det sannolikt, inom ett seller annat år, hafva lyckats fredens vänner att upplösa den nationella oviljan och åstadkomma glömska af verkliga eller inbillade oförrätter, hvaraf åter afväpningen, i större eller mindre grad, skulle hafva blifvit en ovilkorlig följd. Men ännu har man ej hunnit så långt, och det är då att befara, det regeringarne skola kunna lätteligen draga folken med sig, när de hetsa dem mot hvarandra. . Den politiska kombinationen synes emelsertid vara ganska farlig för Preussen, derest ett krig skulle nu utbryta. Ty all sannolikhet talar derför, att Frankrike blefve allieradt med Österrike, om också Preussen kan vinna en bundsförvandt i det missnöjda Böhmen. På Sydtysklands understöd lärer Preussen näppeligen kunna räkna, åtminstone icke i begynnelsen. Italien kan Napoleon neutralisera blott genom att utrymma Rom, och lärer då ej dröja med att taga detta steg. Mot norden har Preussen i Danmark en fiende, som visserligen ej är stark, men dock tvingar till en splittring af krafterna. Hvad Ryssland angår, lärer Preussen näppeligen kunna vinna mera än dess neutralitet, och England skall naturligtvis iakttaga en afvaktande och passiv ställning, användande alla sina bemödanden på att återställa freden. För den skandinaviska halfön är striden alldeles främmande; det är oss alldeles likgiltigt hvilken konung Spanien vill taga, och äfven för de eventualiteter, som ett krig kan medföra, äro vi främmande, emedan vi hvarken söka eller önska någon maktutvidgning. För oss kan alltså någon delaktighet i ett stormaktskrig aldrig ifrågakomma, såvida man ej tvingar oss till inblandning, och dertill finnes å de mäktiga staternas sida alls ingen anlednin . Wmnå emellertid ej dölja den åsigi, att om den stora olyckan inträffade, att ett krig utbröte mellan Frankrike och Preussen, skulle det sednare landets nederlag, såvida det ledde till en restauration af de besegrade furstarne, m. m., vara en dubbel olycka. Ett mäktigt och enigt Tyskland är nödvändigt, för att den germaniska stammen skall kunna bibehålla en fast ställning mellan den slaviska stammen å ena och den romaniska eller latinska å andra sidan. Nu hysa vi ej mindre varma och uppriktiga sympatier för Frankrike, men betrakta vi civilisationens sak, oberoende af politiska känslor, så kunna vi ej önska en ny fransysk hegemoni i Europa, utan fastmer bibehållandet af en viss jemvigt mellan de stora staterna, som tillåter hvar och en att fritt och sjelfständigt utveckla sig. Det är att beklaga, att detta jemvigtssystem skall uppehållas genom vapen och stående armdCer, men bättre detta, än att samma armter skola beherrska underkufvade folk. Vi hafva här talat under intrycket af ett krigs möjliga utbrott. Dock böra vi hoppas att det icke skall komma derhän. Blir blott kungavalet i Spanien hastigt utfördt — och grefve Bismarck brukar icke försinka sig — så att det snart står såsom en fait accompli, så torde väl Frankrike betänka sig, innan det griper till vapen för att göra saken om intet, äfven då man förut sökt förhindra densamma. De fullbordade handlingarne hafva en ganska stor betydelse i våra dagar, särdeles när det gäller ett folks sjelfbestämningsrätt, vare sig uti att afsätta eller antaga en regent. Interventionen är alldraminst populär i Frankrike. Låtom oss således hoppas, att de samlade molnen skola åter förskingras! Suez-kanalens inflytande på sjöfarten. Härom har hr Samuda, chef för den bekanta skeppsredarefirman Samuda Brothers i London, vid ett nyligen hållet föredrag i , Institution of Naval Architectes uttalat fölianda åcigstar hvilka vi aftan