Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 juli 1870, sida 2

HV 7 AVIS TA 191HAUHMLA ViUA1L mvuU de unga damerna. Om qvinnornas anspråk på politiska rättigheter i Stuart Mills anda är i Tyskland ännu ej fråga. I. UTRIKES. ÖSTERRIKE. Kejsaren har gifvit grefve Beust ett nytt bevis på sin bevågenhet genom att tillåta honom att pryda sitt vapen med den kejserliga örnen och det ungerska vapnet, det sistnämnda såsom tecken till de förtjenster, han inlagt vid försoningen med Ungern. FRANKRIKE. I mötet den 29 Juni afslutades i lagstiftande församlingen förhandlingarne om senatorernas dotation, och regeringens förslag om att nedsätta de nya senatorernas löner till 15,000 francs blef förkastadt. Lagen af år 1852 förblir således beståndande, och enligt densamma ha de nya senatorerna samma rättigheter som de gamla till en dotation af 30,000 francs. Den förre inrikesministern Pinard var den, som isynnerhet åstadkom detta resultat genom ett förträffligt föredrag, i hvilket han med mycken skärpa utvecklade de begge kamrarnes inbördes ställning, i det han framhöll skillnaden i deras ursprung och i deras ömsesidiga ändamål. Isynnerhet lade han vigt på, att satet i senaten var en belöning för gjorda tjenster, hvarföre han ansåg det som en — visserligen i bästa afsigt begången — villfarelse att vilja ställa de begge kamrarne på lika fot, oaktadt ett sådant försök stridde emot den sanna parlamentariska jemnvigten och emot sjelfva grundvalen för de parlamentariska institutionerna, och detta lika väl från den historiska ståndpunkten betraktadt, som från en rent logisk och faktisk ståndpunkt. Af det antal röster, hvarmed förslaget förkastades, 158 mot 20, vill det synas, som om endast yttersta venstern röstat för dess antagande. Emellertid yttras från många håll, och detta med rätta, förvåning öfver, att regeringen icke aktat att skänka det ringaste understöd åt detta af densamma väckta förslag. Processen mot medlemmarne af den internationella arbetareföreningen fortsättes och har ledt till följande upptäckter. Den nämnda föreningen kan icke annat än anses såsom en för statens säkerhet ytterst farlig inrättning; den blef år 1868 lagligen upplöst, men har dock de facto äfven sedan den tiden bestått. Cheferna hade visserligen icke hållit några offentliga möten, men samma mål som sörut hade blifvit fullföljdt. Det ,,stora rådet i London var föreningens exekutiva makt, som sammankallade och upplöste sektionerna, uppställde programmer till kongresserna, ordnade förfaringssättet vid arbetsinställningar och ombestyrde korrespondensen. Stora rådet hade endast publicerat hvad det ville; resten hade det behållit för sig. Så ha de franska myndigheterna aldrig kunrat få reda på de i Frankrike varande medlemmarne i den internationella arbetareföreningen, ehuru det påstås, att icke mindre än 245,000 medlemmar finnas endast Paris. Ej heller har man fått erfara nåsot om det stora rådets beslut, eller namnet på dem, som hade att utföra desamma. Aldrig har man kunnat anträffa arkivet, ehuru man hade goda skäl att tro, det ett sådant fanns. Mycket dunkel råder alltså denna sak. Bevisen för de mot föreninsen gjorda beskyllningarne skulle ligga i len chiffer, till hvilken man vägrar nycceln, enär man naturligtvis för tramtiden vill behålla detta sätt att korrespondera. Man har dock i föreningens skrifter fått eda på en hop namn (bland andra: Eusenie och Napoleon) och kemiska uttryck, wilka sistnämnda — såsom t. ex. ordet litro-glycerin — gifvit anledning till förkräckliga misstankar. Associationen, som örst synes varit af statsekonomisk natur, jar sedan blifvit politisk, och dess ändanål lärer varit att förena det största möj