Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 juli 1870, sida 2

)ildningsanstalter tör dem. Det är en orättvisa att fördela dessa anstalter för de lika könen så olika, som hittills skett. Med qvinnouniversitetet har det ännu god id, således äfven med gymnasierna, men realskolor ha qvinnorna rätt att fordra. Behandlen oss, så tillropar försattarinnan männen, de i spetsen för staten stående männen, ,behandlen oss som männen, på det vi må blifva dugliga qvinnor, och vi skola bli ödmjukare, då vi inse, hur mycket arbete en man måste använda, för att förskaffa sin familj bröd, och då vi inhemtat så mycket vetande, att det icke, såsom nu, genast helt ock hållet åter förflygtigar så snart omsorgen för hem och familj tager oss i anspråk. Man strider så mycket om frågan, på hvilket sätt qvinnorna sjelfständigt skola försörja sig. IIärpå svarar fru Levald helt enkelt: ,hur de vilja och kunna. Hon förklarar det för orättvist att inskränka qvinnornas fria bruk af den dem medfödda förmåga. Häri har hon rätt, och det är ett faktum, att det ännu finnes en hop inskränkningar, som staten alldeles onödigtvis pålägger qvinnornas verksamhet. Mycket har under de sednaste åren förbättrats. Nordtyska förbundets yrkesförordning känner ej dessa inskränkningar. För att uppnå ännu mera, måste qvinnorna just ådagalägga, att de ,kunna; de måste icke blott teoretiskt, i principen, bevisa sitt likberättigande gent emot männen, utan bringa detsamma till erkännande i praktiken, i individen. Jag tviflar ej på, att en tid skall komma, då vi skola ha qvinliga läkare, qvinliga gymnasiilärare, ja tillochmed qvinliga prester. Man skall — under förutsättning af ett allvarligt sträfvande å qvinnornas sida — icke tveka att anförtro sin kropp åt den qvinlige läkaren, sina barn åt den qvinlige läraren, sin själ åt den qvinlige presten, så framt individen förtjenar detta förtroende; ty icke på könet, utan på den individuella förmågan beror det personliga förtroendet, och ännu mera på den individuella karakteren. Men detta låter ej åstadkomma sig i en handvändning. Må qvinnorna framför allt påyrka, att ett annat uppfostringssystem införes och att de få sig beviljade bildningsanstalter, i hvilka de kunna tillegna sig vetenskaplighetens anda samt den för en offentlig verksamhet oumbärliga karaktersfastheten, dock utan inkräktning på sinnet och begåfningen för qvinnornas husliga, äktenskapliga och moderliga kall! När denna högst svåra uppgift är löst, skola vi förhandla vidare med de unga damerna. Om qvinnornas anspråk på politiska rättigheter i Stuart Mills anda är i Tyskland ännu ej fråga. I.