NILS BOSSON STURE. k) Historisk Roman i tre delar af C. Georg Starbäck. Marsken försvann i sina rum, och förbjöd sin gamle hofmästare att insläppa någon, hvem det vara måtte. Men just som han ämnade tillstänga dörren kom fru Karin, och marsken kunde ej säga nej, då hon bad att få tala med honom. Ilofmästaren stannade på sin plats i rummet utanför, der han satte sig framför spisclelden, förundrande sig mera öfver sin herres förstämda utseende, än öfver stormen derute, som hotade att slå in fönstret lika qvickt, som han lystat torntaket från sin plats. — Fogelvik, Fogelvik! — suckade han — dit komma vi aldrig mer. Efter en stund öppnades häftigt den yttre dörren, och Nils Bosson trädde öfver tröskeln. — Hillemo, gamle Erland! — sade han och helsade vänligt på gubben — hvar träffar jag marsken? Gubben omtalade hvad som händt, och marskens förbud att insläppa någon. — År så marsken ännu lika dyster till sinnes, som när jag red bort? — sporde Nils, forskande i gubbeas bekymmerfulla anlete. — Ja, Gud bättre — svarade denne — är han så, och jag sörjer deröfver, herre, ty marsken lider deraf sjelf mera, än någon kan tro... Han är sig ej lik mer, han ser icke och han hör icke, och ibland ser han och hör mera än någon annan. Den heliga trefaldighet gifve härpå en lyckosam ända, men för mina gamla ögon ser det ) Se H.-T. N:o 150