hittills, och om från båda sidor i det inbördes förhållandet visas tillmötesgående genom personlig och frivillig uppgörelse, skall mycket kunna vinnas. Afdelningen ötvergick derefter till behandlingen af frågan: Kunna arbetsinställelser vara för arbetare och landets näringsverksamhet gagneliga? VJera talare framhöllo ganska bjert de bedröfliga ljder, som arbetsinstalle a vanligen medföra: förluster både för arbetsgifvaren och 1ör arbetaren och oftast äfven för landets näringsverksamhet, när under den tid, arbetet genom strikes ligger nere, rörelsen och beställningarne draga sig åt ändra håll. Dot yrkades derföre att frågan skulle med nej besvaras. Kandidaten Wallem fästade emellertid uppmärksamheten på, att deticke gerna läte sig göra att besvara frågan med ett absolut nej, enär arbetsinställelser ju icke vore att betrakta såsom mål utan såsom medel, och det ju icke kunde bestridas att målet, utverkande af högre lön eller kortare arbetstid, vore för arbetaren gagneligt, om det kunde genom nämnde medel erDå den enskilde uppsade sitt arbete, såframt ban icke betingade högre lön, eller om en hel g. 8 klass af näringsidkare hållande till andra närin såsom t. ex. ny öfverenskommo att i förgsidkare fordra högre beigen de norska rederierna vefraktarne, så funne man deri icke något anstötligt; men då arbetare samsalt vidtoge ett dylikt steg, så förskräcktes man, hufvudsakligen derför att man befarade att de skulle öfvergå till våldsamheter. Talaren bestred icke att också sådana gemensamma steg från ararnes sida medförde förluster både för dem och rne och att de framför allt vållade ett rhållande dem emellan för framtiden. Kunde man således påvisa ett annat medel för arbetarne att göra sina önskningar gällande då de kunna vara befogade, så hade han ingenting emot att svara nej till frågan, men då ett sädant torde vara svårt att fiuna avsåg han, såsom förut är ämndt, att frågan ej borde med absolut nej beras, enär det berodde på omständigheterna i arje särskildt fall om den borde med ja eller j besvara Itt i öfverensstämmelse med dessa åsigter formuleradt förslag till resolution blef emellertid förkastadt med 26 röster mot 7, och sektionen beslöt utt med ett enkelt nej besvara frågan. IIvad eftermiddagens allmänna sammankomst beträffar, måste jag, sanningen likmätigt, bekänna att den alls icke förtjenar något referat. En väntad allmännare diskussion om de vigtiga frågor, som inom andra sektionen under förmiddagen till denna allmännare diskussion förberedts, omintetgjordes af hrr Ekdahl och Blomstrand. , Vrövl — se der denna sammankomsts egentliga karaktär! Kulminationspnnkten uppnådde hr Iläkansson genom sitt påstående, att svenska arbetarens pensionsinrättning är — fattighuset, ett yttrande, hvilket med rätta straffades med en storm af ogillande från ett möte, hvars hulvudsakliga syftemål ju var att söka höja arbetarens sociala ställning. I dag, mötets sista dag, ha förträftliga anföranden vid de särskilda sektionernas sammanträden framkommit. Jag nämner särskildt hr Krools segerrika uppträdande mot projektet om upprättandet af en centralkomitt för de skandinaviska arbetaresöreningarne, samt hrr Plomstrands, Fromells och IIdKHGMnssonS (den sistnämnde i dag både lugn och förständig!) med anledning af förslaget om arbetstidens inskränkande. Jag återkommer bärtill i nästa bref.