Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 juli 1870, sida 1

cAA rörande förbättrandet af arbetarens ställning, hvilken väl vore det väsentligaste hvarför man från skiljda håll inom de tre nordiska länderna samlats. Första sektionens sammanträde inleddes med ett längre föredrag, hvari talaren såsom ordförande i Köpenhamns ,,Arbejderforening ar 1860 redogjorde för denna förenings uppkomst och utveckling. IIvad som särdeles i detta föredrag betonades var bildandet af nämnda danska arbetareförenings bibliotek, hvilket mycket flitigt anlitas. Åfven omnämndes mera fullständigt föreningens sjukkassa, hvarur under föreningens jemförelsevis ingalunda långa tillvaro öfver 800 familjer kommit i åtnjutande af understöd. Programmets spörjsmål: , Hvilka åtgärder böra och kunna vidtagas för att åstadkomma en förbättrad uppfostran för arbetarens barn och bereda minderåriga arbetare tillfällo till åtnjutande af skolundervisning? gaf anledning till en längre, delvis ganska intressant diskussion, hvars. förnämsta deltagare var fabrikör Cederqvist från Linköping, hvilken i ett längre, men med spänd uppmärksamhet åhördt föredrag, hvars radikala tendens omslöts af ett ej allenast hofsamt, utan verkligen i rent formelt hänseende förträffligt föredragningssätt, yrkade, att skolan, i främ sta rummet folkskolan, skulle helt, och bållet skiljas från statskyrkan, äfvensom att ,,öfverinseendet och ledningen af solkskolorna skulle öfverflyttas från kyrkoherdarne till landstinget. Resultatet af sektionens arbete denna dag blef antagandet af nedanstående två förslag: af hr Rimestad: 1) Arbetareföreningarne böra anse det som sitt väsentligaste mål att utbreda upplysning och bildning bland de arbetande klasserna, emedan upplysning och bildning äro hufvudvilkoren för deras framåtskridande både i andligt och materielt hänseende; 2) för uppnående af detta mål skola dessa arbetareföreningar begagna alla tillfällen till god undervisning, men först och främst lägga vigt på det lefvande ordet, d. v. s. fria föredrag och diskussion; samt af lektor Blomstrand: 1:0. Bildning och upplysning främjas bäst inom den arbetande klassen: a) genom en god och i allo tillfredsställande undervisning för arbetarens barn och andra blifvande arbetare, hvilken lika hastigt och säkert meddelar dessa de för alla samhällsmedlemmar nödiga kunskaper och färdigheter, som äfven de bättre lottades barn; b) derigenom att arbetsgifvare och fabrikanter bereda yngre arbetare, som af en eller annan orsak icke redan inhemtat nyssnämnda för alla lika nödiga kunskaper, tillfälle att genom Söndagsoch Aftonskolor med full säkerhet ersätta hvad deri brister samt förkofra och utvidga redan vuunen kunskap och färdighet; c) derigenom att arbetareföreningarne begagna den kraft och makt som enigheten gifver, dels att åt de medlemmar, som behöfva och önska undervisning eller öfning i något visst ämne, bereda det tillfälle dertill, som eljest till följd af lokala förhållanden icke fiunes, dels ock att på allt sätt lifva och bibehålla medlemmarnes kärlek till bildning i praktiskt nationel riktning och deras ifver att begagna de medel för dess vinnande, som finnas och äro tillgängliga; framför allt genom diskussioner öfver lämpliga ämnen samt beredande af en god och upplysande läsning; 2) Bland undervisningsämnen af särskild vigt för arbetarne, oafsedt sång och andra folkskoleämnen samt hvad som at orternas särskilda förhållanden påkallas, nämnas: teckning, lagoch författningskunskap, bokföring m. m. Diskussionen denna dag i de båda ösriga sektionerna var äfven mycket lislig. I andra sektionen, hvars ordförande, hr Arvid Gumeolius, var ett mönster för en dylik, egnades större delen af tiden åt en ej uttömmande, dock ganska grundlig diskussion om folkbanker och bästa sättet för dylikas upprättande. Af hrr Gumalius, Dalerus m. fl. lemnades värderika upplysningar om den erfarenhet, som vunnits genom de redan sedan ett par år tillbaka befintliga folkbunkerna i Gefle, Örebro och Sundsvall och genom de med dem beslägtade förlagskassor, understödsfonder o. s. v., hvilka i åtskilliga af våra södra städer blifvit inrättade, såsom i Vexjö, Sölvesborg m. fl. De egentliga folkbankernas rörelse hade lemnat synnerligen fördelaktiga resultater och under den korta tid bankerna varit i verksamhet befunnit sig i stark tillvext. För att befria de mindre bemedlade klasserna från det procenteri, som af pantlånarne bedrifves, bade folkbankerna både i Örebro och Sundsvall med sin rörelse äfven förenat utlåning mot