Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 juni 1870, sida 2

tgifna vidlyftiga förhandlingar, ådagalägga befoenheten af den af ministern uttalade åsigt att rankrike eger en ganska stor mängd tekniska ndervisningsanstalter just för denna samhällskl ch likväl erkännas dessa vara alltför ofullstäniga. Åfven i Belgien, hvilket land framför anra utmärker sig genom sina framsteg på indutriens område, finnes ett med omsorg ordnadt sytem för de arbetande klassernas utbildning till rkesskicklighet. Jag anser, att denna ungdomens örberedelse till slöjd och yrkes: lighet bör utöra ett bufvudsakligt föremål för våra omsorger. såtom oss ställa folkundervisningen så, att vi, ångt ifrån att draga ungdomen från arbetet, biringa den teoretisk och artistisk utbildning för tt rationelt utöfvande af praktisk näringsverkamhet. Jag vill icke inkråkta på tiden unervisningen i bokliga kunskaper, men jag vill ramför, eller vid sidan af denna, sätta undervisingsanstalter för utbildande af yrkesskicklighet, ch jag åberopar den erfarenhet, man i Tyskland neddelade mig, att i den skola, der ungdomen läte 3 timmar och arbetade 3, den gjorde lika tora framsteg, som der man läste 6. Men denna ungdomen sålunda meddelade unlervisning är icke tilltyllestgörande för industriens itveckling. Här om någonsin måste denna utildning fortsättas genom lifvet. Det ändamål nan i fordna dagar sökte viana genom vandrinzarne: inhemtande och utbyte at insigter och ar)etsmetoder, vinner man nu vida fullständigare senom expositionerna, å hvilka industriidkare och cöpmän från skiljda orter sammankomma för att lels visa produkterna af sin arbetsflit, dels innemta upplysningar om sättet för deras ytterligare ullkomnande och vilkoren för deras afsättning. industrien måste för att motsvara nutidens anspråk icke blott vägledas af vetenskapen, men äfven belysas af konsten; och det är denna inneriga förening af vetenskapen och de sköna konterna, som utställningarna äro afsedda att befordra. Beträffande bepröfvandet af yrkesskickligheten och korrektivet emot frestelserna till flärd eller förfalskning, så att detta senare numera endast ir att sökå i den fruktan att förlora konsumenters förtroende, som konkurrensen måste ingifva näingsidkare, äfven i detta afseende äro de allmänna utställningarne at stor nytta. De dervid if kompetenta personer skeende pröfningar motsvara sordna tiders mästareprof och de dervid utlelade medaljer och hedersdiplomer äro nutidens mästarebref. Men den ur alla synpunkter mest svårlösta frågan, och derjemte den af det mest omedelbara intresse för samhället, är den om befrämjande af de s. k. arbetande klassernas utkomst, förkofran och välstånd. Länge hade omsorgen om dessa de ojemförligt talrikaste klasser af samhället, hvilkas, i jemförelse med de öfrigas, icke tilltagande välstånd var alltför mycket i ögonen fallande, sysselsatt tänkaren och statsmannen. Misströstan om att på naturlig väg nå målet och det i ögonen fallande missförhållandet emellan en hastigt tillväxande rikedom å ena och en öfverhandtagande fattigdom å den andra sidan, framkallade till och med hos vissa ideologer utopierna om arbetets organisation, som i Frankrike, de dj erfva tankarnes och initiativernas hemland, hotade sjelfva samhället. Men den mognade eftertanken segrade, och tiden har i detta, såsom i alla andra fall, visat att erfarenheten är den enda säkra läromästaren. Denna har nemligen öfvertygat arbetsgifvarne, att deras eget välförstådda intresse är oåtskiljaktligen förenadt med deras arbetares; att endast genom en fri association emellan intelligensen, handarbetet och kapitalet industrien kan rätt och varaktigt blomstra; att en harmonie måste finnas emellan dessa produktionens tre stora faktorer, fritt associerade i de olika former, som dessa associationer kunna erhålla genom loyal samverkan af kontrahenterna. I denna harmonie ligger framtidens stora hemlighet, samhällenas trygghet, civilisationens seger. Äfven till lösandet af denna stora samhällsfråga medverka utställningarne. Vid den senaste verldsexpositionen i Paris 1568 egnades en afdelning uteslutande åt den s. k. sociala vetenskapen. Dess uppgift var: att fritt från förutfattade teoretiska fantasier med ledning endast af erfarenhetsrön studera de frågor, som närmast intressera de arbetande klasserna, pröfva de föremål, som afse att befordra, eller försäkra deras välstånd, med ett ord undersöka deras samhällsvilkor och utvägarne till deras förbättrande. De täflande länderna hade att förevisa vackra prof af arbetsgifvarnes anordningar för arbetarnes väistånd, och medgifvas måste, att af all täflan denna tilläfventyrs är den ädlaste, på samma gång den, såsom hvarje ädel handling, i längden visar sig gagnande för den handlande sjelf. Vårt eget land blef icke eller i detta afseende alldeles lottlöst vid prisutdelningen, ehuru i den om arbetarenas associerande med arbetsgifvaren och deltagande i vinsten ännu icke vunnit allmännare utbredning. En institution, som deremot vunnit icke så obetydliga insteg och hvaraf jag också är nog lycklig att kunna anföra exempel inom landet, är arbetareassociationerna, som under form af dels folkbanker, dels krediteller konsumtions-föreningar flerstädes kommit till stånd. Folkbanken i Örebro har enligt den senaste årsberättelsen lemnat åt aktieegarne en vinst af 9 2 och likväl derutöfver gifvit betydliga öfverskott. Redvägs härads konsumtions-förening inom detta län, hvaröfver en redogörelse här utdelas, har också lemnat vackra resultat, eller, utom 6 24 ränta 8 4, utdelning åt föreningens medlemmar. Det är sådane institutioner, utgående från arbetaren sjelf, eller hvari han åtminstone sjelf deltager, som mäktigast bidraga att lyfta dessa klasser. En af samtidens utmärktaste författare, Stuart Mill, anmärker med rätta, att man måste så mycket som möjligt öfverlåta ät de arbetande klasserna, att, på sitt sätt, genom egna ombud, sköta sina angelägenheter: Om också åtskilliga missgrepp dervid begås, så går det dock i allmänhet. Deras mod oeh kraft växa genom insigten at den stora sanning: Concordia res parvee erescent. Låtom oss således i möjligaste måtto befordra dessa associationer, som isvårt kapital-fattiga land äro vilkoren för industriens framgång. Men vi böra icke uteslutande sysselsätta oss med de s. k. arbetande klasserna, ett uttryck, som jag i öfrigt ogillar, såsom tillhörande en tid, då arbetet ännu icke fullt kommit till heders. Kastom således en blick på oss sjelfva, som väl icke vilja frånsäga oss rättigheten att kallas arbetande samhällsmedlemmar. Den nya tiden ställde på oss helt andra anspråk än den förflutna, och detta icke blott i samhällets men i vårt eget intresse. Fyratio år äro snart förflutna sedan ett af Frankrikes snillen: Toqueville, efter en resa till Amerika, i ett verk, som hastigt spreds öfver Europa, fästade uppmärksamheten på demokratiens insteg i de europeiska samhällena. Offantliga reformer hafva sedan dess inträffat. Men många återstå ännu, och just de, hvilkas genomförande beror af oss sjelfva, och i fråga om hvilka vi omöjligen kunna, äfven med vårt ofvannämnda fel, skjuta skulden på statsmakterna. Beträffande således först våra egna barns uppfostran och undervisning samt det inflytande denna utöfvar på industrien, så vågar jag, säsom en brist dervid, anmärka, att de alldeles afhållas från allt handarbete. Oafsedt detta arbetes stärkande inflytande i fråga om deras fysiska utveckling och