Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 juni 1870, sida 2

en handtverkares dotter, men af fadren nekad ennes hand derföre att han hade föresatt sig att j gifva sin dotter åt någon, som ej kunde med tt arbete försörja sig, lärde ett handtverk, samt edermera, då han förlorade sin förmögenhet, välignade det tvång, som förmått honom att förärfva denna insigt. Månne icke med afscende å kans hvälfningar å de ständigt inträstande förnögenhets-omkastningar vi hafva för ögonen, omanken om våra barns väl borde bjuda oss att ätta dem i stånd, att under alla förhällanden fi rja sig sjelfva. Den säkerhet, det mod, den föreagsamhet sådant ingåfve ynglingen, månne det ej kulle uppväga den stundom ytliga ofruktsamma ildning, som någon gång, in vita minerva påtrusas ynglingen, för att dana honom till en bana, ör hvilken han till äfsentyrs saknar alla anlag? )etta de förmögnare klassernas föredöme lockar emväl öfrige samhällsklasser att ringakta och undrika handarbetet. Den hastiga tillväxten af lärungar vid våra elementarläroverk vore mera glädande, om undervisningen vore så ordnad, att unglomen, mera än nu är fallet, danades för de inlustriella yrkena, och icke, med förkärlek äflades utt trängas på embetsmannabanan. Ett så beskaffadt ordnande af elementarundervisningen, hvarigenom, utan mehn för den klassiska bildningen, undervisningen i de reala vetenskaperna lämpas mera för det praktiska lifvet, göres oss således behof. Jag befarar icke att misstänkas för att i näson den ringaste mon underskatta bildningens genskaper; men jag afser endast att förebygga ensidighet äfven i detta afseende. Jag sträfvar för utbredande af den åsigt, att allt arbete är hedrande, att det stärker, icke blott mannens fysiska men äfven hans moraliska krafter och jag anser mig icke nog ofta kunna upprepa den sats, att det s. k. intelligenta proletariatet, de stora anspråken utan motsvarande förmåga, är det för samhället vådligaste. Låtom oss ännu en gång kasta blicken till Amerika, detta förlofvade land för vår kraftfulla ungdom. IIvad är orsaken till dess hastiga framsteg, till innevånarnes utkomst och förkofran? Jo detta individuella mod, denna jretagsamhetsanda, som vid ett misslyckadt försök på en bana, i stället att fegt ställa sig med armarna i kors, raskt söker bryta sig en ny och dervid icke skyr ifrån det materiella arbetet. Detta individuella mod är en följd af den ståndscirkulation, som en af våra varmaste fosterland ner och tänkare förordade såsom oeftergiflig för vårt land, en djup sanning hvars betydelse för hvarje dag framställer sig allt klarare. Det tillnärmande emellan samhällets olika klasser, som deraf blefve en följd; det moraliskt förädlande inflytande på den ena sidan, det stärkande på den andra, ett sådant tillnärmande komme att utöfvåa, vore af oberåkneligt gagn. Om derjemte samhällets bättre utrustade klasser mera än nu är fallet tänkt på att använda mindre på tillfredsställandet af njutningslystnaden för att kunna dela med sig mera åt medarbetaren, om man ständigt hade för ögonen den stora sanning, att det icke är de stora förtjensterna men de små besparingarne, som alstra förmögenhet, så skulle klyftan emellan de olika samhällsklasserna minskas, afunden och missnöjet lemna rum för välvilja och förnöjsamhet, och trefnad, idoghet och företagsamhet qvarhålla våra söner vid deras fosterland. Man skall måhända tillvita mig att hafva aflägsnat mig från det egentliga ämnet för vårt sammanträde. Jag tror det ej: Jag har vidrört nationens industriella uppfostran, hvari denna fråga ingår, och dermed måste vi börja, om vi skola kunna våga hoppas att blifva ett industriidkande folk, vilkoret för vårt sjelfbestånd. Jag har hänsynslöst framställt skuggsidorna, och de brister jag grundlöst tyckt mig finna. Vi samlas, mina herrar, för att öfverlägga om våra angelägenheter, icke för attskryta eller, minst ett år sådant som det innevarande, som i allmänhet ser lofvande ut, blott visa framsidan af tingen, och just den omständighet, att vi våga framlägga skuggsidorna, bevisar att vi ej frukta dem, att vi skola veta afhjelpa dem. Vi behöfva icke framhålla vårt jordbruk, vår boskapsskötsel, som inom några år gått med jättesteg framåt, i fråga hvarom vi uthärda täflan med hvilken som heldst. Detta har skett derigenom, att de bättre lottade klasserna under några år med passion egnade sig åt denna näringsgren. Låtom oss med samma hänförelse egna oss åt industrien och vi skola visa Europa att svensken ännu besitter den energi, hvarmed han en gång förvånade verlden. För att likväl nu öfvergå till det närmaste damålet naed vårt möte, så anhåller jag att i nets jordbrukares och industriidkares namn få helsa välkomne de många främlingar, som hedrat oss med sin närvaro. Elfsborgslän, af ålder kändt för slöjdskicklighet, anhåller att få ställa för edra ögon några prof på produkterna af, så väl dess jordbruk, som dess näringsflit. Utan att vilja säga, det dessa prof äro sädane vi önskade dem, tro vi oss kunna lofva att intet från vår sida skall sparas för att åt dem bereda ytterligare fulländning. Det är omsättning, upplysning och kapital-styrka som fattas; och med desse bundsförvandter vilja vi modigt inlåta oss i vidare täflan. Den välvilliga samverkan från grannlänet, hvaraf vi redan rönt så många prof, hoppas vi fortfarande få påräkna vid de bemödanden vi vilja göra, att på ett nutidens anspråk motsvarande sätt, häfda vår slöjdskicklighet, och såmedelst i vår ringa mån bidraga till näringarnas utveckling och förkofran i ett älskadt fosterland. Stockholm. Diplomatiska kåren. Sedan kammarjunkaren IIegermann-Lindencrone, hvilken under ett par år varit sekreterare vid danska legationen i Stockholm, blifvit i enahanda egenskep förflyttad till S:t Vetersburg, har dervarande danske legationssekreteraren, grefve Knuth, efterträdt hr Hegermann. — ILetlerslediska reseslipendiel, utgörande 4, 600 rdr och hvilket för detta år kommer att tilldelas någon som idkar tekniska eller ingeniörstudier, sökes hos vetenskapsakademien inom Oktober månads utgång. — Ovanligt hög ålder. I dag, berättar (SM Dagens Nyheter för i går, fyllde enkefru