Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 juni 1870, sida 2

Gustaf Wasas omsorg om den inhemska indu-u strien bar snart frukter, dem sönernas okloka re-S gering likväl omedelbart derpå utplånade. Under Gustaf Adolfs likasom under förmyndareregeringen u gjordes efter den tidens åsigter försök att genom o inrättande at kompanier befordra bandeln och in-A dustrien, hvaraf verkningarne snart spordes, och d under Carl XI se vi åter tecken af ett näringslif, S som sonens olyckliga krig ånyo qväfde. Efter S hans död och under frihetstiden återuppblomstrar ) ganska hastigt under skydd af statsmakterna en! inhemsk industri, hvars blixtsnabba framsteg slä!2 oss med förvåning. Oaktadt de flere fel, man har I att förebrå denna regering, måste man beundral dess förmåga att under i öfrigt kinkiga förhållanb den framkalla till lif näringar, konster och veten-e skaper, som, oaktadt de dödsstötar maktens vex-s ling emellan partierna gaf dem, likväl kasta ett d ljusskimmer ända till vår tid. Fabriker uppstodo f I o0 1 8 8 i olika delar af landet, ända upp i det då för tiden föga bemärkta Norrland framlockades en väfnadsindustri; konstnärer med europeiskt rykte fr mträdde; häfdeforskare och skalder förkunnade vår ära. Med ett ord: det lif, som blomstrade, den lyftning, man erfor från vår olyckliga förnedring 1709, och detta under 2:ne illa förda krig, kan d icke i någon mon jemföras med den ställning, v hvari vi, sedan det nya enväldet och förnedringen l 1809 drabbat oss, efter ett mer än 50:årigt ostördt och af lyckliga förhållanden gynnadt fredstillstånd befinna oss. 1 5 UDlan skall med dessa fakta för ögonen icke kunna påstå, att våra arbetare icke kunna arbeta; att dej! icke ha sinne för förvärf eller företagsamhet. Långt derifrån. Men detta sinne måste utbildas; denna företagsamhetsanda måste lifvas. Med ett ord; Nationens industriella uppfostran, helt och hållet Ä förbisedd, måste beaktas, om vi vilja undgå att stanna alltför mycket efter andra nationer och kanske snart nog alltmera decimerade upphöra att vara l ett sjelfständigt folk. Denna industriella uppfostran, likasom i allmänhet åtgärder från det allmännas j sida till undanrödjande af hindren för, ja till befordrande af industriens utveckling, äro företrädesvis behöfliga i vår tid, som fordrät afskaffande af! de institutioner, skrån och läroår, privilegier och korhorationer, genom hvilka man i fordna tider sökte befordra den industriella undervisningen lika-! som i allmänhet näringarnes förkofran. Dessa in: stitutioner assågo, på en tid, då industrien nästan! uteslutande bedress inom handtverken, å ena sidan j att traditionelt meddela den tekniska insigten och färdigheten, på samma gång den inom korporationer upprätthöll redbarhet och en god anda hos; medlemmarne, hvilka ömsesidigt öfvervakade hvarandra, å den andra att gifva skydd emot en obehörig och genom förfalskning eller flärd i tillverkningen , I för näringsidkarne menlig konkurrens. De missbruk, hvartill denna rätt till skydd gaf anledning, jemte förändrade tidsåsigter, förorsakade deras afskaffande med rätta; men derigenom ställdes näringsidkaren såsom individ, utan den för all framI gång oundgängliga samverkan emellan flera, utsatt för, dels den täflan, som från andra af lyckligare förhållanden gynnade orter, qväsande öfverväldigade den dervid icke vande näringsidkaren, dels för de frestelser ifråga om mindre redbarhet, emot hvilka de afskaffade korporationsbanden utgjorde en återhållande kraft. Man må under sådana törhällanden ej förundra sig öfver att nåringslifvet, helst deri ingingo företrädesvis krafter, hos hvilka moraliteten ej var mest utvecklad, småningom nedsjönk alltmer i allmänna meningen, och omsider öfvergafs eller undveks af dem som det förmädde. sI Frankrike, som i detta likasom i så många andra afseenden gifvit uppslaget, hade icke heller ett tiotal af år förflutit från skråens afskaffande, innan man kom till den öfvertygelsen, att näringarne icke kunde alldeles handlöst öfverlemnas åt sig sjelfve. Man kunde och ville naturligtvis ej återtaga skråen, men man insåg nödvändigheten att hafva af fackmän bestående organer, hvilka kunde samla, pröfva och till regeringen framföra näringsidkarnes anspråk, samt förmedla och öfvervaka utförandet af de at regeringen vidtagna mått och steg till näringarnes befordrande. . Man inrättade således dels handelskammare, dels handtverkskammare (chambers consultatives de manufactures arts et metiers) hvarjemte särskilta yrskesdomstolar (Conseils de prud hommes) infördes, I för att bilägga tvister emellan mästare och arbetare, som förut afgjordes genom de s. k. äldermännen. I de flera europeiska stater der den fransyska rätten antogs, infördes äfven dessa institutioner. I de öfriga har skråtvånget först smånini gom upphäfts och ersatts af lämpliga institutioner. I England, der skråns priveligiella natur ej var den förherrskande, hafva med vissa modifikationer bibehållits de sedan gamla tider existerande lagar ifråga om näringarne, hvilket gifvit stadga åt förhållandena. Den för det nordtyska förbundet den 21 Juni 1869 utfärdade Gewerbe-Ordnung utmärker sig för den fullständighet, hvarmed man sökt, med iakttagande af nödig omsorg, reglera förhållandet emellan arbetsgifvare och arbetstagare, samt tillgodose, serdeles de yngres bland de senare rätt och bästa. Det är likväl icke till sådana, rättsförhållandena egentligen afseende, åtgärder statsmakterna inskränka sig. I den mon man allt klarare uppfattat industriens stora betydelte i det moderna samhället, på samma gång man erkänt statens pligt att direkt verka för sina medlemmars upplysning och bildning, har man med afseende derå, att det stora flertalet bland dessa tillhöra de klasser, hvilka redan från tidigare år för sin utkomst äro hänvisade till eget arbete, å ena sidan sökt att dels gifva undervisningen för dem en i möjligaste måtto praktisk riktning, dels lämpa den efter det tillfälle dertill, som kan dem beredas, å den andra sökt att underhjelpa dem i bemödandet att vinna en sjelfständig bergning. I förstnämnda hänseende arbetar man i alla europeiska samhällen med rastlös ifver för åstadkommaade af ändamålsenliga undervisningsanstalter för befordrande företrädesvis af slöjdskickligheten. Inom de tyska staterna finnas i hvarje något ansenligare stad och flerstädes jemväl lands-kommunerna så kallade yrkeseller närings-skolor. Gewerbeschule, Gewerbliche Fortbildungsschule, hvilkas uppgift är: ,att befordra erforderlig teoretisk och artistisk utbildning för ett nationelt utöfvande af praktisk verksamhet i näringar, handel och hushållet. Läreämnena äro: fribandsteckning, modellering i gips och vax, geometrisk ritning, fackritnfng, maskinritning, beskrifvande geometri, maskinlära, fysik och kemi. Bokföringsskolan innehåller jemväl en afdelning för flicker. Lärjungarnas ålder är från 14 år ända till 20, 30 åa 40, ty sätven äldre persöner besöka skolorna. De motsvara således i allmänhet våra Söndags-och aftonskolor, men de finnas allestädes, och undervisningen är serdeles systematiskt och ändamålsenligt ordnad. I Frankrike åter äro serskilda skolor inrättade för serskilda yrken. Man har likväl insett det bristfälliga i dessa anordningar. Samtidigt med afslutandet 1862 af handelstraktaten mellan Frankrike och England nedsattes i förstnämnda land en komitt för att uppgöra förslag till ett ändamålsenligt ordnande at den tekniska undervisningen. Vi låna ur det utlåtande, som af ministern för åkerbruket, handeln och de allmänna arbetena till kejsaren afläts i detta hänseende, inledningen, såsom i viss mon tilllämplig på våra förhållanden. Sedan de handelstraktater, som afslutats mellan Frankrike och fremmande nationer, öppnat fältet för täflan med dessa senares produkter, har man varit betänkt på hvilka medel voro att använda för att bibehålla den fran4 j j j 4