Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 juni 1870, sida 3

Skjutsörsök vid Finspong. I A.-B. läses: Sedan vi lyckats förskaffa oss säkra uppgifter rörande de skjutförsök, som i veckan näst före den sistförflutna företogos vid Finspong, äro vi nu i tillfälle att meddela desamma. Resultaten äro af ej ringa vigt och kunna väl sägas vara liksom ett ord i sinom tia. Det var förliden höst sednaste skjutningen mot pansartafla egde rum. Vid denna profskjutning visade det sig, att den af tackjern gjutna runda XV-tums kulan, skjuten med 63 fZ:s laddning från den slätborrade efter amerikansk modell konstruerade kanonen, söndersplittrades och förmådde icke genomtränga taflar hvaremot spetskulan från den franska 24 cent: refflade kanonen med lätthet genomborrade taflan. Vidare erfor man då, att icke blott de kulor som gingo igenom taflan, utan ock de, som dertill ej egde kraft men träffade taflan, lösryckte från taflans bakre del jernskärfvor och bulthufvuden m. m. i en sådan mängd och med den våldsamhet, att denna splint sannolikt bade dödat hvarje man som bakom taflan vågat att fatta posto. Det förstvämnda resultatet vittnade för den franska kanonens öfverlägsenhet, och det sistnämnda väckte ett berättigadt tvifvel mot det beräknade skyddet uti våra pansartorn. Dessa förhällanden manade till nya försök. Var det XV-tums-kanonen, som var vanmäktig, eller var det den runda tackjernskulan, som svek törboppningarna? Dertill frågade man sig: finnes icke något medel som skyddar emot den splint kulan lösrycker från pansartaslan? Genom den nu företagnå skjutningen ville man finna varet på dessa frågor. För XV-tums-kanonen bestäldes 2:ne stålkulor af bästa materiel; och till ydd mot splinten fästades å taflans bakre sida af stark jerntross tätt lagda eller sammanflätade mattor. Först hvad stälkulorna anginge, så visade försöket med dem att det är X kanonen som är svag. Stålkulorna skötos med en laddning af 63 fl. Den ena kulan gick sönder; den andra förblef hel men studsade tillbaka och föll ned framför taflan; ingen af dem genomträngde taflan. Bättre utföll försök mattorna. Här begagnnen med 41 och 34 il. ar. Det första skottet gaf icke något resu Mattan kastades högt i vädret, enär hon ej var nöjaktigt fästad vid taflan, och flera hundrade k. splint, som af kulan lösrycktes, ströddes vidt och bredt bakom taflan. Den andra mattan blef bättre fästad. Kulan, som nu afskjöts. genomborrade taflan och mattan, men splinten uppfångades af mattan. Endast 3:ne bitar, vägande tillsammans 29 l. och lösryckta från den del af pansartaflan som mattan icke betäckte, kastades ut på fältet, hvaremot all den splint som lösrycktes från den del af taflan mattan betäckte, vägande inalles 280 f., qvarhölls emellan mattan och taflan. Åtskilliga af dessa lösryckta jernstycken vägde hvar för sig öfver ett lispund. släraf synes att en matta at jerntross, säkert fästad vid innersidan uti ett pansartorn, afvärjer all fara för splinten, som eljest, genom sin myckenhet, är farligare än sjelfva kulan, hvilken sednare icke förmår genomtränga en tjock tornvägg med mindre hon träffar normalt eller nära mot tornets yta, men hvilket antagligen blir sällsynt under verklig strid. Deremot synes det nu hafva blifvit ytterligare och objelpligt bekräftadt, att den XV-tums slätborrade kanonen är mycket underiägsen den refflade 24-centimeterskanonen, åtminstone då ändamålet är att genomtränga en pansarvägg. CE a URTIMA DEE RENEE AE VER SAERDNA UTRETT EEE