Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 juni 1870, sida 3

Industri-utställningen i Petersburg. Ur ett bref från Aftonbladets korrespondent för den 14 dennes låna vi följande: Då jag senast meddelade några uppgifter om jerntillverkningen i Ryssland och tillät mig några betraktelser öfver utsigterna att bereda atsättning härstädes för svenskt jern, afsåg jag förnämligast jernet såsom råvara, i form af tackjern, smältstycken eller på sin höjd af stångjern, rundjern m. fl. för yttterligare bearbetning afsedda artiklar. Emellertid är den inhemska tillverkningen af dessa artiklar redan ,, skyddad med ganska höga tullsatser. Endast tackjernet får inkomma mot den jemförelsevis måttliga tullen af 5 kopek pr pud, medan den ringaste behandling, som varan erhållit under hammaren eller i valsverk, höjer tullsatsen till 35 kopek pudet, om bredden eller diametern är öfver 14 tum och under 7 tum engelskt mått. För tjockare plåt, afsedd till bepansring, ångpannebyggnad o. s. v., är tullen 50 kopek och för tråd af mindre diameter än 14 tum, hvilken hänföres till ,,arbetade metaller. springer den upp till 1 rubel 50 kopek pr pud. Öfriga till arbetade metaller hänförliga jernartiklar draga olika, men öfver hufvud taget ganska höga, tullsatser i förhållande till olika beskaffenhet och till de olika behandlingar de undergått. Detta är jemväl förhållandet med maskiner och maskindelar, med undantag af vissa åkerbruksmaskiner, som äro tullfria. Förutom det tullskydd, som jerntörädlingsverken och maskinverkstäderna sålunda härstädes åtnjuta, uppmuntrar regeringen dessutom äfven på annat sätt, både direkt och indirekt, jerntörädlingsindustriens utveckling, kanske företrädesvis derför, att landet skall kunna för sina militära behof blifva bberoende af utlandet och kunna inom egna gränser åstadkomma de jernartiklar och maskinerier af mångfaldigt slag, som numera ingå i krigsmatericlen både för armåen och flo Detta omhuldande af jern dlingsverken, hvilket väl till en del också torde hafva sin rot i de allmänt gängse protektionistiska tendenserna och i de personliga favörer, som här spela en så stor rol, förklarar uppkomsten och tillvaron af de storartade jernförädlingsverk och maskinverkstäder, hvilka å utställningen visa profver at sina tillverkvingar, och af hvilka verkstäder åtminstone några sannolikt icke skulle kunna ega bestånd, om de vore utsatta för en fri täflan. Det är sålunda en ganska allmänt utbredd mening, att det stora Putiloflska etablissementet i närheten af Petersburg, som hufvudsakligen sysselsätter sig med valsning af jernvägsskenor (dels af jern, dels stålhufvade), arbetar under så ofördelaktiga förhållanden, att det endast är genom åtnjutande af statsunderstöd och förmåner af olika art, som detsamma kan hållas i verksamhet. Jag har sålunda hört uppgifvas, att Putiloff, bland annat, åtnjuter ett visst kontant premium för hvarje pad skenor han valsar. Rörande andra verkstäder, som tillverka jernvägsmateriel, har jag hört uppgifvas, att de tå köpa af det ypperliga sibiriska jernet från regeringens jernverk till betydligt lägre pris än det i marknaden gällande, och så lärer det till på köpet händt, att om den ifrågavarande materielen tillverkas för statsbanornas räkning, betalas den af kronan med ett icke ringa ötverpris utöfver hvad som behöfde,betalas för jemngod vara från utlandet eller från någon annan verkstad. På detta sätt hafva redan uppammats och uppammas fortfarande stora etablissementer för all slags jerntillverkning och äfven för tillverkning af jernvägsmateriel. Bland de för detta senare än damål upprättade verkstäderna befinna sig emel lertid flera ännu i sin linda, och en och annan torde hafva utställt det första lokomotiv, som blifvit tillverkadt, ehuru den åsatta ordningsnummern icke precis antyder detta. Emellertid är behofvet at jernvägsmateriel ännu, synnerligast medan jernvägsbyggandet pågår i så ofantlig skala som för närvarande, så stort, att de hittills inom landet befintliga verkstäderna icke på långt när förmå fylla behofvet, utan importeras af dessa artiklar enorma qvantiteter från utlandet. Beklagligen har i Sverige denna industrigren vunnit så ringa utveckling, att det för oss är föga utsigter att få någon synnerlig andel med i den afsättning, som den ryska marknaden ännu erbjuder för dylika artiklar. Företrädesvis gäller detta om åstadkommande af de större artiklarne, såsom lokomotiver, waggoner o. s. v. En och annan förfrågan lärer verkligen varit gjord härifrån till svenska verkstäder, rörande de pris; till hvilka ifrågavarande artiklar skulle kunna af dem åstadkommas; men antingen hafva erhållits afböjande svar, antydande att verkstädernas nuvarande resurser icke tilllåta mottagande af utländska beställningar af någon betydenhet, eller ock bar svar helt och hållet uteblifvit, hvilket väl jemväl torde böra tolkas så, som om vederbörande etablissementer funnit sig icke vara i tillfälle reflektera å de ifrågasatta beställningarne. Deu förebråelse riktas här mot ätskilliga svenska fabrikanter och verkstadsegare, som sjelfva visat sig mycket intresserade att finna afsättning på den ryska marknaden och till och med företagit resor bit för att göra sig underrättade om förhållandena, att de sedan hvarken låta sig afhöras med utlofvade prisuppgifter eller ens besvara till dem gjorda förfrågningar om de kunna vara hugade att åtaga sig en beställning af den eller den artikeln. Några beställningar, synnerligast af jernvägshjul och tyres, lära emellertid blifvit gjorda, och fältet synes onekligen förtjena att bearbetas. —