Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 juni 1870, sida 2

Så insomnade jag snart och vaknade arla på morgonen för att ännu några timmar resa genom pastoratet alltjemt igenom bländiga och kala trakter, hvars skildrande jag vill bespara läsaren. I allmänhet äro byggnaderna i de olika wakterna jag besökt sig någorlunda lika. De bestå af ett enda rum, uti hvilket väfstolen intager förnämsta platsen, eller vid fönstret. Å ena väggen äro fasta sängställen, der familjens medlemmar hvila — nej, snarare ytterligare marteras under sömnen å de torra bräderna, som oftast sakna sängkläder, — eller hvilka, om de finnas, mera likna lumpor. Den mat, som kan anskaffas, tillredes i den spis, som finnes i rummet, hvilken tillika är kakelugn. Möblerna i öfrigt äro en träsoffa, en eller två stolar, en jerngryta och en kaffekittel. Födan består öfverallt hvar jag besökt dessa arbetets boningar af hafremjöl, som röres af i vatten med litet salt och kallas ,,Söfvälling. För ombyte, då tillgång finnes på potatis, förtäres jemväl vattnet, hvaruti de kokats, med tillsats af salt. Mjölk, ägg, fisk, kött eller annan föda njutes ej året om af denna befolkning. Hvad som dock ej saknas, åtminstone mycket sällan, är kaffe, ty man kan utan öfverdrift säga, att af betalningen för väfnadsarbetet åtgår det mesta till denna dryck, som här är oumbärlig — och att så är kan väl ej någon förundra sig öfver, som känner huru vanlottade de arma äro på lefnadsmedel i öfrigt. Ett annat behof, som förefinnes hos qvinnorna och som äfven medtager något af den obetydliga väfnadslönen, är bruket af snus, hvilket är lika nödvändigt som sockret till kaffet. Männen åter — ja äfven de få på sina ställen vara behjelpliga med väfnaden. Och barnen sedan. Så snart deras kratter räcka till, sysselsättas de med hvarjehanda arbeten, såsom spoling, nystning, rullning m. m. Der flera vuxna finnas, d. v. s. hunna till 10 å 12 år, måste de börja att gå i väfstolen. Att små barn nästan nakna stå i fullt arbete vid mödrarnes sida hör till ordningen för dagen. Och öfverallt der jag sporde om barnens skolgång, blef svaret: ,, Vi makta ej skicka dem till skolan; vi ha hvarken mat attge dem med, eller kläder att skyla dem med, — och sanningen häraf står klar för hvar och en, som sett insidan af dessa hem. Här möter, enligt mitt förmenande, den mest sorgliga bild af väfnadsindustrien, d. v. s. der den uteslutande utgör enda näringen. Hvilket slägte kommer väl att uppfostras i dessa bygder? Hurudan lifskraft kunna väl de barn få, hvilkas mödrar lifnära sig utaf hafremjölsvatten? Och slutligen: hvad skall väl följden blifva af den försummade skolgången? Man torde fråga, huru det är med arbetsförtjensten, och i sanning har jag redan allt för länge uraktlätit att nämna om densamma. Vanligtvis betalas från 3 till 5 öre pr aln bomullsväfnad och för näsoch hufvuddukar från 2 till 8 öre stycket Skickliga väfverskor kunna under dagen om de få sitta vid oafbrutet, tillverka 6 till 8, ja stundom 10 alnar af vissa sorter Till väfvens uppsättning åtgå 3 till 5 dagar, och om högsta antalet alnar skall med. hinnas, måste två till tre personer vars behjelpliga. Härtill kommer den olagenhet, att folket nödgas gå såväl för at hemta garnet, som att åter lemna stycket färdigt, hvilket naturligtvis är beroende aj afstånden och medtager några dagars tid Mjöl till klister måste väfverskan sjelf anskaffa, hvadan inkomsten af en månads arbete i lyckligaste fall kan för en väfsto! uppgå till 10 å 12 rdr! Som sagdt, der väfnadsindustrien är er bisak, eller der en eller två ensamma fruntimmer skola uppehålla sig, der kan densamma försvaras, men i andra fall ej. Ja en prestman, i en socken som jag berest liknade denna industris förderf vid ett periodiskt sillfiske. Hvad angår jordbruket i dessa trakter kan ej bestridas, att det försummats till fördel för väfnadsindustrien. Tusenta! tunnland ligga ouppodlade i brist på folkets kraft att sköta jorden, och en mängd egendomliga förhållanden äro förknippade med såväl de mindre bönderna som torparne och andra jordegare. Så förekommer t. ex. en industri att hyra ut kor för året mot höga priser till fattiga, som ej ha råd att köpa dylika. Denna affär bedrifves af drängar, hvilka lyckats göra be. sparingar och sålunda lägga sig en god ränta till godo. Rika patroner, hvilka drifva en betydlig handel med gödkreatur hyra af de mindre hemmansegarne deras beten; för att göra våren, låna de dem dragare, ibland också en ko öfver sommaren, för hvilka tjenster bonden måste lemna kreaturen åter till hösten — slagtfärdiga. Ett annat utsugningssystem för