Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 juni 1870, sida 2

påskynda den omständlige gamles berättelse — hvad tilldrog sig så derefter? — Jo, sedan .. sedan allt var slut, hade de kastat Brodde i sjön jemte ett par andra, som de togo för döda... — Och de i båten fiskade upp Brodde? — Ja, de fiskade upp honom, och seglade med honom till fiskarens stuga... Den der gamle hade förstått sig på huggsår och hade förbundit den unge och kokat en soppa af några örter, som växte på ön, men sagt, att han borde stanna hos fiskaren till bud kom ... Vännen hade sedan efter några dagar med en Ålandsbåt kommit öfver till Stockholm, och derifrån hade han nu sändt bud, att det vore tid att sätta den sårade öfver hit till mig. Nils började ana sammankanget och såg naturligtvis i fiskarens gamle vän svennen från hans eget fartyg, som så plötsligt och hemlighetsfullt försvunnit om natten, sedan Hjorten tagit Tranan och de båda jungfrurna blifvit räddade ur riddar Jost von Bardenvleths händer. Sannolikt var det också derför, som den gamle falkenären fått tillsägelse att vända sig till honom sjelf. IIan sporde den gamle till derom, och denne var icke sen att omtala, huru dermed förhöll sig. — Fiskaren sporde genast — sade han — om marsken var på slottet och om herr Nils Bosson var der, och då jag sade, att så var, hviskade ban till mig, att jag skulle, när så bar till, låta eder förstå, att någon fanns här i närheten, som trängde till hjelp och vård. Derefter drog han åter bort med sin båt. Jag sökte eder redan på morgonen i dag, men I stoden ej att finna, och när jagten var slut, så var det ingen vån att få säga ett ord till eder...när falken grå flög sin kos, stod jag just i begrepp att gå upp i tornet, men då mötte jag marsken och han var så het som en eld, jag sprang allt hvad mina gamla ben rådde med efter svennerna åt skogen ... Men fal