Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 juni 1870, sida 2

— Gud förbjude det! — yttrade Nils, som under det gubben redogjorde för sin och sin broders historia setat med blicken oafvändt fästad på den slumrande. — Så stark, som eder brorson var, så måste han komma sig från dessa sår, huru svåra de än månde hafva varit... — Han sade så ock den gamle svennen, som hjelpte att föra stackars Brodde hit från fiskarens båt — suckade gubben — men det hvilar i helgonens händer, och för mina ögon ser det helt annorlunda ut. : — Och fiskaren, gubbe — sporde Nils, afbrytande den vidare utvecklingen af hvarje mörk aning — fiskaren . .. huru bade han funnit Brodde ... det var ju ombord på Tranan, som han föll, och efter hvad man sagt mig kastades han ock öfver bord? Den gamle fiskaren, som ock i sina dagar varit bland fetaliebröderna — började nu falkeniren åter — var fåordig och försigtig, se man blir det på sjön se, när man helst seglar om natten och undviker det klara solskenet... han sade, att en gammal vän kommit till honom en natt, det: var natten innan striden stod, sade han, meilan ett konungens skepp och en fetaliebroder här söder om IJusterön, och den gamle vännen hade sagt till honom att hala ut sin båt, och det hade ban gjort, och så hade de seglat omkring i skärgården i närheten af Ridön, der en seglare skulle fram, som han, vännen, ville hålla utkik på ...! Och det hade så gått, seglaren kom, ... brorson här var höfvidsman ombord... Det gick undan! för blanka lifvet, och de i båten följde efter. Frampå dagen hade så skeppet mött konungsskeppet, det blef strid, och Brodde kämpade som ett lejon, sade mannen, så han hade haft sin lust utt se derpå, och hade han och hans vän haft! rerktyg med sig, så hade de velat borra konungsskeppet i sank, men det hade de inte. I — Jag känner striden — afbröt Nils för att