Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 juni 1870, sida 2

kosta 312 mill. L, men för hvilket de skattdragande fått betala 8, 800,000 E, och detta för att skaffa femton eller sexton personer hem från Abyssinien. Han klandrade ej regeringen, utan nationen, som gått in på en sådan utgift, och var förvissad att en företagsam entreprenör i London skulle hafva återfört hem dessa personer för tiondedelen af hvad de nu kostat. — Han var tacksam för att regeringen nu reducerat de militära kostnaderna med 5 mill. Å på 2 år, men var öfvertygad att man skulle kunna med fördel göra en reduktion af 8 å 10 mill. Å. — Hvad hade ej de sednaste krigen, i vårt civiliserade tidehvarf, kostat i menniskolif? Kriget på Krim hade kostat 780,000 lif; i Italien 1857 45,000; i Slesvig-Holstein 3,500; det Amerikanska kriget 800,000; det Preussisk-Österrikiska 45,000; Mexico och Kina 65,000, utgörande en summa af förlorade menniskolif under tiden 1853 — 1866, af 1,750,000. Härtill komma alla de sårade och stympade, halta och blinda, strödde öfver hela Europa. Sådana voro verkningarne af 13 år i det 19:de århundradet. I ett arbete af mr Stolkes var uträknadt, att i Preussen 26 proc. af den årliga inkomsten användes på krigsväsendet, 17 proc. till förräntande af statsskulden och 57 proc. på alla andra statsbehof. I Österrike användes till krigsbudgeten 29 proc., i Frankrike 26 och i Storbrittanien 43. — Om folket vill ha mindre skatter, borde det reducera just de utgifter, som kunde fördelaktigast förminskas, nemligen utgifterna till armöen och flottan. Rev. Iugh Stowell betonade krigets okristliga karakter, och m:r Passy, som talade dels på engelska, dels på fransyska, upplyste, att ,,den militära äran numera förlorat i Frankrike mycket at sin nimbus. Nationens krigiska anda vore förändrad, och ingen regering skulle nu våga taga på sig ansvaret för en krigsförklaring. Frågan om afväpning, som uppställdes för 20 år sedan af Bastiat och Cobden, vore nu en af dagens frågor, och folken vore nu uppenbarligen färdiga att gripa itu dermed på fullt allvar. Vältaligast och mest gripande yttrade sig Keslub Chunder Sen. ,Jag talar, yttrade han, till Eder såsom en IIindu. Om I srågen mig, hrarföre jag är emot kriget, svarar jag, att jag är det genom min natur, af uppfostran och, framförallt, till följd af min religion. Jag tillhör ett folk, som är väl kändt för sin milda och fridfulla karakter, och som har en naturlig motvilja mot krig och fiendtlighet. — Framförallt är det min religion, som går i denna riktning. Såsom en medlem af den allmänna kyrkan af frid broderlighet, kan jag ej annat än på det kraftigaste protestera mot alla former af krig. Jag har kommit till ett kristet land, för att! studera de otaliga sidorna af det kristliga tänkesättet, och jag måste då öppet tillstå, det jag icke kan begripa, huru kristne, såsom sådane, kunna slåss och strida så rått och grymt som de ofta göra. Tal:n uttalade till sist den förhoppning, att kristendomens anda skulle ingjutas hos de enskilde och nationerna, och uppläste en sanskrit-vers: , Utöfva förlåtelse och frid! Förlåtelsen besegrar och underkufvar alla menniskor. Hvad är det ej som förlåtelsen kan genomföra? Den onde kan intet göra mot den man, som håller fredens vapen i sin hand. Alla kristne böra bära detta vapen. — Så är segern viss — fredens seger, sanningens seger öfver förvillelsen, ljusets öfver mörkret, broderlighetens öfver fiendtligheten och hatet. Så talade en ,,hedning inför en kristlig engelsk församling i en kristlig kyrka. Många varmhjertade ord flöto ock öfver! len gamle qväkaren Elihu Buritts läppar, och så antogs slutligen af mötet enhälligt! följande af honom föreslagna resolution, vilken understöddes varmt af parlamentsedamöterne mr Afr. Illingworth och mr C. Reed: Betraktande det ofantliga berväpningsillstånd (,,armaments), hvarmed Europas! regeringar hota hvarandra under fredstid, såsom en källa till oberäkneliga förluster, idanden och sedeförderf för folken 3 såsom en ständigt öfverhängande fara för olkens fred, följer mötet med det djupaste intresse och den högsta tillfredsstälelse de motioner, som nyligen blifvit väckta nom Europas riksförsamlingar till förmån ör ett system af nationell afväpning, och tppas innerligt, det samma förslag skall äckas i det engelska parlamentet före len närvarande sessionens slut. Man finner häraf att fredsarbetet fortår och vinner alltmer insteg i folkens änkesätt. Richard Cobdens fädernesland r kalladt och bör känna sig manadt att eri taga en verksam del. Fredsarbetet är nära beslägtadt med det ria utbytet nationerna emellan af deras ndustriella arbete, och har i sjelfva verket tgått ur frihandelns sköte. I Iysklands lognar öfvertygelsen äfven för det förra, ch skall utvecklas alltmer i den mån rigsbördan ökas och lägger sin förlalanda tonga Kå allt Ä2: :r TIA.