Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 juni 1870, sida 3

(Insåndt.) Då den långvariga och svåra frågan, rörande. Landalabergens förening med staden, väl snart väntar att blifva med slut förhulpen, anhålles vördsamt af en person, som icke delar de åsigter som i eder ärade tidning för en tid sedan uttalades, om benägen plats för några motskal tiil bemötande af påståendet om den moraliska skyldighet, som anses förbinda Göteborgs stad att med ig införlifva området i fråga. Att ett framåtgående samhälle under vissa perioder kan och behöfver använda långt mera arbetskrafter än hvad under jemnare förhållanden är det normala, är en företeelse som hvarken är ny eller utomordentlig. Samma förhållande eger rum hos nästan de flesta jordbrukare, som vid nyedlingar, skogsafverkningar m. m. ofta taga hela arbetslag från andra orter; sysselsätta dem under kanske halfva året, hvarefter det lejda folket drager åter till sina hem; större delen med en god sparpenning på fickan. Hade så äfven tillgått hos den större arbetsgifvaren, ligger den förmodan rära till hands, att såväl Göteborgs stad, som den stora skaran arbetssökande hade befunnit sig bättre. De skäl, som, jemte många andra, dock hufvudsakligast locka lavdtbefolkningen att slyta till staden eller dess närn gitning. äro Göteborgs storartede och v kommunalinrättningar, hvilka, i förening med den enskilda stora gitmildheten, tillförsäkra dem en hjelp, som de ej kunna fiana ij landtkommu