Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 juni 1870, sida 3

nerna, der omtanka och sjelfverksamhet kanske mer tagas i anspråk. IIerrar kommitterades resonnemang rörande uppkomsten af kolonien Landala kan svärligen ega bevisande kraft, då de säga att den uppstått utan någonderas, Göteborgs eller Örgryte sockens, egentliga förvållande. ,,Koloniens belägenhet i en aflägsen vrå af kommunen borde icke hafva hindrat vederbörande att tillämpa stadgandet i 1853 ärs förordning angående fattigvården i riket S 10 mom. 2 eller samma förpligtelser, som nu, fast försent, ha blifvit egarne af hemmansdelen Landala ålagde efter ansökning hos konungens betallningshafvande. Den nu antagna ordningsstadgan har äfven tillkommit betydligt försent. Herrar reservanter hafva dock, till all lycka, sjelfva påvisat botemedlet mot det onda, då de säga ,att invånarne i Landala, både husegare och hyresgäster, kommit till full insigt af de många och stora obehagen; detta visar sig bäst deraf, att under de tre sednaste åren icke några byggnader der blifvit uppförde, utan att de tvertom börja nedrifva eller bortföra sådane. Med all aktning för och bisall till nutidens stora frihetsidcer, äfven i afseende å hemortsrätten och valet af bosättningsort, och med fullt bedjertande af såväl samhällens, som den enskildes moraliska förpligtelser, nödvändiga supplement till de juridiska, kan jag dock icke finna, att skäl blifvit af herrar reservanter förebragta, som böra förmå Göteborgs stadsfullmäktige ingå på Örgryte sockens uppställda vilkor. Icke heller kunna vi för vår del finna, att den ärade insändaren anfört några skäl, som tala emot Landalabergens förening med staden.