Det nit och den urskiljning, hvarmed ,Udvalget for Folkeoplysningens Fremme verkar för sitt vackra mål, ådagalägges äfven genom dessa tvenne hästen. De innehålla ,, Nordboernes Rejser til Amerika af Fr. V. Horn; ,,Christofer Columbus af J. C. Tuxen, ,Cooks Rejser i Sydhavet il Uddrag af F. Selmer, , Rejseiagttagelser. af C. Darwin 1835—1836 och ,Den yngre Ross i södra Ishafvet 1840 —1843. Dessa reseskildringar kunna alla sägas vara synnerligen lämpliga för den läsekrets, för hvilken de äro ämnade. På en gång i hög grad underbållande och lärorika, utan att hos läsaren förutsätta några förkunskaper, passa de synnerligen väl för folkbiblioteker och för bokhyllan i bondens och arbetarens boning. Dermed vilja vi dock ej hafva sagt, att de icke äfven kunna intressera den mera bildade; tvärtom är det vår öfvertygelse att de skola göra det i många fall. Nye Genrebilleder af C. Andersen. Kjöbenhavn. Forlag af G. E. C. Thieles Bogtrykkeri 1869. Den poetiska uppfattningen, den varma tet äro egenskaper, som utmärka Carl Andersens författareskap och äfven här anträffas. Någon egentlig orginalitet af bestämdare slag, något djup i tanken eller styrka i karaktersteckningen finnnig deremot icke. De små täc na läsas med nöje, men 8 man sig finna en viss känslo träda der man skulle önskat ning, eller en gripande fran ett bestämdt och berättiga Litet mera af nordisk kraft iN innehåll, litet mindre af dansk , skulle ej skada. Af de berättelser, detta lilla häfte inhåller, känna vi oss mest anslagna af den första och den sista, nemligen ,Jomfru Else och ,Kjerlighedens Gjerninger. Skildringen af de gamla qvinnornas lif på fattighuset är väl utförd, och man tycker sig se den stackars gamla jungfru Else der hon sitter så stilla och mild på sitt lilla område i den stora salen och rufvar på sin outsläckliga ungdomskärlek och dess grymt gäckade förhoppningar. I ,Kjörlighedens Gjerninger visar förf. oss huru en ung flicka, sjelf drifven af den innerligaste, åen mest uppoffrande kärlek, förmår återväcka de slumrande känslorna i brottslingens själ, föra honom till Gud och ingifva honom ny lust att lefva och verka, så att han omsider tilltvingar sig de medmenniskors aktning, som i det längsta blott sågo hvad han varit — ej hvad ning at pathos. han blifvit. Äfven ,,Sigmund på Neessetl. är en ganska läsvärd liten berättelse, om man än måste säga om den, liksom om de flesta i samlingen, att den är blott skizzerad — att ämnet kunnat förtjena en omsorgsfullare utarbetning. raskad nör den slutar och tänker: detta all? Berättelser från Thäringen af I. Marlitt, förf. till ,,Tant Cordula, ,,Guilvifvsa, .Riksgrefvinnan Gisela m. fl. Öfversättning af Herman IIörner. Stockholm Albert Bonniers förlag, 1870. Detta lilla häftes begge berättelser bära nylt vittnesbörd om den ovanliga talang, som gjort författarinnans större arbeten så allmänt omtyckta. Man finner här samma styrka i målningen af karakterer och situationer, samma förmåga att underhälla och äfven spänna intresset och samma aftiga sil son hon visat, der hon upphde på den egentliga romanens gebit. I den törsta novellen, som något omotiveredt fått titeln: ,,De toli apostlarnal, finnes en ung flickas inre bistoria framställd i korthet, under det att det enkla händelseförloppet meddelas med friskhet och naivitet. Under barnaåren lidna förolämpningar och förödmjakelser ha förbittrat den unga Maddalenas sinne och uppfyllt kenne med misstro mot hvarje främmande, men mest mot dem. som föroktet eller bånat henne, då hoa var Jiten. Det är kampen mellan dessa känslor å ena sidan och hennes uppspirande kärlek ( å andra sidan, som förf. här skildrar med KE och åskådlighet. Det finnes en viss Ykhet mellan planen i deana lilla berätelse och den i den följande, som kallas .Blåskägg. Äfven här är det en ung flicka, som ådrager sig en främlings uppmärksamhet, mot hvilken hon är ovilligt stämd, och äfrven här bemöter hon hans försök att närma sig henne med köld — a med bitterhet, älven sedan han väckt varmare känslor i djupet af bennes själ Men i ,Blåskägg är sje va intrigen af vida större betydelse än i ,,De tolf apostlarnak, liksom också hofrådinnan Falk ör en vida int essantare och i alla asseenden kraftigare tecknad personlighet, än den så kallade ,sjöjungfrun.t Sjelfva idben om det gamla familjehatet och det sätt, hvarpå slutligen försoningen inträder, är väl tänkt och utförd. Det förekommer oss, som skulle ämnet förtjenat att utgöra stoffet i en hel romau. Som nu är, har det hela i flera hänseenden något skizzartadt, och man tycker sig hinna slutet för hasligt. Öfversättningen är synnerligen förtjenstfull och vittnar både om makt öfver språket ock en riktig uppfattning af berättelsernas innehåll och andan, hvari de äro Gad. känslan och det lediga framställningssätObetydligast af dessa ,,Genrebilleder både till omfång och i mehåll är ,, Lille Marie; man blir öfvervar