Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 juni 1870, sida 3

vetenskapen nu ifrigt och lyckligt egnar sig åt studiet af fåglarnes flygt. Bevis derpå förelåge uti sista årgången af Revue des cours scientifiques. Dermed är början gjord, men också endast början. Det fordras förenade ansträngningar af anatomen, fysiologen, fysikern matematikern och ingeniören. Luften är i sjelfva verket ett lika solidt ämne som något annat; hvad man behöfver är en tillräcklig ansatshastighet för att kunna begagna luftens motständskraft. Talarens åsigt var, att menniskan skulle lära sig flyga så som man i vissa länder lär barn simma: medelst en en vid rep fästad gördel, och han, hr Walter Clure, ville med nöje åtaga sig att för vetenskapens och mensklighetens fromma tjenstgöra vid experimenten såsom en rotatorisk pendelkula (as a rotatory pendulum bob), ifall luftseglingsföreningen funne någonting riktigt i hans antydningar. Ungerär i den vägen talade hr Walter Clure, som synes vara en af föreningens rolighetsministrar. I Etter honom uppträdde hr S. Harrison, i. som beskref några experimenter han gjort med en s. k. lustvelociped. Den grundsats, från hvilken han utgick, var, att en skrufpropeller, satt i gång för att verka i Inften, endast ,tjärnar den luftpelare, i hvilken han rör sig, men icke ästadkommer en framåtskridande rörelse, hvaremot samme propeller, anbragt på en velociped, hvarpå en god ryttare kan göra 10 eng. mil i timmen, skulle efter hand minska relocipedens och ryttarens tyngd och slutligen medföra obehöfligheten af stödjepunkt på marken. Hans tanke var att fösta ett plan af oljadt silke vid velocipeden och att vid hörnena af detta plan anbringa sina propelrar. Hr Harrison, som belyste sin teori medelst teckningar, tycktes öfvertyga mötet, att han tagit åtminstone ett steg på den riktiga vägen till problemets lösning. I Denna åsigt uttalades också öppet af ordföranden br Glaisher, som ansåg, att en verklig luftsegling ej kan åstadkommas annorledes än genom vinnande af en tillräcklig ansats-hastighet, verkande på ett lutande aero-plan. Hr Harrisons id syntes honom leda till begge dessa önskningsmål, och ordföranden ansåg, att föreningen borde pröfva förslaget medelst anställande af försök. Efter ett rent vetenskapligt tankeutbyte rörande anemometern, framställde en annan gentleman den åsigt, att en lätt kanot glidande på vattnet, vore ett bättre medel än velocipeden för experimenter med propellern. Hr Olrich, föreningens ingeniör, påminte om att uppfinnarne at symaskinen arbetade förgäfves på sitt problems lösning. sålänge de sökte härma den gamla symetoden. De måste slutligen utgå från! en ny princip, och luftseglingens vänner måste göra detsamma, om de skola lyckas. De böra fördenskull icke söka härma fåglarnes flygt, utan uppfinna en alldeles ny flygmetod. Hvad som erfordrades vore tåligt experimenterande; sådant kräfde penningar; endast rika föreningar kunde således medverka till en lycklig utgäng. Så långt luftseglingsföreningens förhand-; lingar. Innan hon vunnit sitt mål, få vi hålla oss beskedligt till våra vägar och gator, och som dessa hafva det felet att damma, bör det vara välkommet att erfara, det man i England uttagit patent på en uppfinning att förekomma damm. Talrika experimenter bekräfta uppfinningens förträfflighet. Medlet, som användes, består helt enkelt af 21(, till 1 ?g. klorkalcium och klornatrium till 1 gallon vatten. Salterna läggas i sprutkärran, vattnet gjutes på dem, vägen eller gatan öfversprutas, och såsnart hon hunnit torka, bårdnar hon så, att damm icke uppkommer. Uppfinningen är isynnerhet tillämplig på makadamiserade vägar, som dessutom vinna derigenom i fasthet och varaktighet. De nämnda klorförbindelserna äro billiga och kunna anskaffas i hvilkenmängd som helst. Låtom oss således försöka! Nordenskiöld skall snart få många medtäflare. Här är icke blott fråga om briten Lamont, som ämnar göra ett nytt besök i de arktiska nejderna, ej heller om den djupmätnings-expedition, som österrikiska regeringen nu utsänder, ej heller om tyskarnes förberedelser till en ny resa bortom poloirkeln, ej heller om den länge omtalade franska expeditionen, som vill men ännu icke kunnat sticka ut, af brist pål nödiga penningemedel, utan om en i jettestorlek planerad nordamerikansk utfärd till polartrakterna, till hvilken regeringen och kongressen i Washington anslagit 100,000 gulddollars, och som skall ställas under befäl af kapten Hall eller d:r Hayes, tvenne i de arktiska resornas årsböcker välkända namn. Med anledning häraf klagar den ryktbare geografen i Gotba, d:r Petermann, att Preussen eller nordtyska förbundet ej har råd att göra en dylik uppoffring för vetenskapen, och att äfven det stolta Frankrike har måst se de fåtalige, men hugstore svenskarne åstadkomma mer åt detta håll än det land, som skryter af att ,gå i spetsen för civilisationen. Men, tillägger Petermann, sålänge Tyskland och Frankrike nödgas använda så mycket af sina tillgångar på militära utgifter, måste de finna sig uti, att de här ötverflyglas af Sverige och Amerika, och, åtminstone hvad vetenskapliga sjöexpeditioner beträffar, få intaga samma plats som — Turkiet och J